En del av er som läst mina inlägg har sett att jag brukar ta bilder på gamla vägskyltar. Skyltar som patinerats av sol och väder genom åren och blivit som små konstverk längs vägarna.
För ett par dagar fick jag syn på Eskilstunas vapensköld på en busskur. Bilden hade patinerats genom åren av sol och väder och fått en vacker brun färgton. Inte alls som den “ska se ut” enligt de regler som gäller för den heraldiska färgsättningen av kommunens vapensköld.
Jag blev lite nyfiken och började söka information om kommunens vapensköld.
Det började redan 1659:
När Eskilstuna under namnet Carl Gustafs Stad fick sina stadsprivilegier år 1659 fick även Eskilstuna rätt att använda sitt eget sigill. Sigillet har texten “Carl Gustafs Stadz Sigillum 1665” och en bild av ett städ, en från ett moln utsträckt arm som håller en hammare över städet och längst ner en flytande ström (Eskilstunaån. Min anmärkning). Eskilstunas vapen fick i stort sett sin nuvarande form år 1665.
Eskilstuna kallas ju ofta för “Sméstan”, och det framgångsrika speedwaylaget heter Smederna.
Armen med hammaren som kommer ut ur molnet på det gamla sigillet symboliserar guden Hefaistos i den grekiska mytologin. Hefaistos var eldens, smedernas, och hantverkarnas gud.
Eskilstuna stads stadsvapen fastställdes 1937 (se bild). Vapenbilden hänger i Gästabudssalen på Nyköpingshus. På den bilden ser molnet mera ut som ett kugghjul. Jag tror de flesta uppfattar det som ett kugghjul även om det sägs var en heraldisk utformning av det ursprungliga molnet.
För egen del går tankarna till Charlie Chaplins film “Moderna tider” där Chaplin bokstavligen fastnar i maskineriet.
Sedan följer en bild där man ser det ursprungliga sigillet lite tydligare, samt några bilder och förklaringar till hur detta stadsvapen fått små ändringar av form och färg genom åren.
Sedan följer tre bilder som tydligare visar dessa förändringar. Det är kuggarnas och städets utformning. Armens längd och placering och hammarens storlek.
Sedan en bild på stadsvapnet som används som symbol för Eskilstuna tingsrätt. Där har vapnet får mössa på huvudet, en kungakrona, samt en balansvåg.
Till sist tre bilder jag hittat i stadsmiljön där Eskilstunas stadsvapen förekommer.
Det är en relief som sitter på hörnet av bankhuset (nuvarande entrén till ABF) vid Fristadstorget.
Och till sist ett par bilder på en liten skylt som sitter vid entrén till stadshuset.
Nån gång under andra halvan av 1980-talet var det “omodernt” med såna här stadsvapen då man skulle börja bygga sina “varumärken”. Kanske man ville tvätta bort stämpeln som den gråa arbetarstaden, “sméstan”. Då fick Eskilstuna en nya om modern logga som var utformad som ett “E” med texten Eskilstuna kommun som omringade detta “E”. Tyvärr hittar jag ingen bild på detta “E”.
Men i början av 1990-talet (tror jag) återgick man till det gamla stadsvapnet igen. Nu är det så viktigt att man “gör rätt” att kommunen tagit fram en skrift, en handbok, på 47 sidor där man förklarar den grafiska formgivning man ska använda i olika sammanhang.
En lite intressant detalj – de kommunala bolagen är tydligen fria att “marknadsföra” sig med egna loggor. I till exempel det kommunala bostadsbolaget K-fast, energibolaget Energi & Miljö, med flera, har man sina egna logotyper som inte alls liknar kommunens officiella stadsvapensköld.
Man vill tydligen inte “skylta med” att man är en del av den kommunala verksamheten.
Lästips:
Rolf Waltersson
