Januari tycks vara en sån där månad med ett oändligt hav av återpressar. Visst kan det vara kul med gamla DIO och Oasis-skivor. Men jag vill ju fokusera på nya skivor. Därför grävde jag lite på min hemmaplan, i punkmyllan. Men för att inte skrämma iväg de oinvigda har jag hittat några skivor som även kan passa de som normalt sett inte lyssnar på punk.
Sekunderna – Hjärtat EP
I Umeå hittar vi det otroligt charmiga bandet Sekunderna som släppte en av förra årets bästa EP. Förväntningarna var skyhöga inför den här EPn och jag blev då verkligen inte besviken. Deras indiepopifierade punkrock har till och med berört en och annan råpunkare. Den här EPn är minst lika bra som deras debut och de tre låtarna spelas igenom på drygt åtta minuter. Men det är bara att vända på skivan och spela den igen eller sätta den på repeat på Spotify. Sekunderna visar att musik inte behöver vara så komplicerad för att låta bra.
The Suttles – The Suttles
Här har vi en riktigt skön trio från Paris som placerar sig i genren Power pop som idag benämns som en underkategori till punken, men begreppet myntades redan på 60-talet. Det är just från 60-talet som influenserna är hämtade, från den tidens pop och beatmusik. The Suttles blandar power pop och punkrock på ett lysande sätt med texter både på engelska och franska. Det här är ett helt nytt band för mig och jag kommer utan tvekan att lyssna mycket på dem.
Soft Kill – New Age / Fatigue
Okej, det får bli en återpress då med det amerikanska bandet Soft Kill. Den här EPn släpptes förra året men då i en liten upplaga. Nu har TKO Records pressat upp den igen. Låtarna är två covers av det legendariska punkbandet Blitz. Det finns säkert de som tycker att den här skivan är en skymf mot originalet men jag tycker att den är så fantastiskt bra. New Age är en av Blitz bästa låtar och Soft Kill gör den stämningsfullt och lågmält med en dos av postpunk. Det här kan absolut bli årets cover.
The Klinkhamer – Ratta Sossa
Det här är ett nederländskt band som bildades 1991 och sjöng fram till 1995 på det germanska språket frisiska. Deras poppiga skapunk låter väldigt mycket amerikanskt 90-tal och kan jämföras med till exempel Less Than Jake och Reel Big Fish. Det här är verkligen medryckande och svängigt och blåssektionen gör ett mycket bra jobb.
