Moa fick namnet Helga Maria Svartz. Hennes mor var ensamstående och de bodde utanför Motala i Östergötland. Strax fick Moa ett nytt hem i Norrköping. Modern hade fått arbete på en av textilindustrierna, och Moa fick gå i skolan där.
Senare i livet kom hon till torpet i Sorunda, Sörmland. Där började hon skriva insändare i olika vänstertidningar, bland dem Brand. När hon skickade in sina insändare kallade hon sig för Moa. Hon hade påbörjat sitt författarskap.
Mot slutet av 1920-talet träffade Moa poeten och blivande författaren Harry Martinson, som hon 1929 gifte sig med. De var gifta fram till 1939. Hon behöll sitt namn Moa Martinson även efter skilsmässan från Harry.
Moa debuterade som författare 1933 med romanen Kvinnor och äppelträd. Den följdes sedan av ett femtontal romaner där hon skildrar sin mors fattiga och strävsamma liv, och även sitt eget. Här är några av hennes mest lästa romaner: Mor gifter sig, Kyrkbröllop och Kungens rosor. De utgör en trilogi och kom likaså ut på 1930-talet.
På 1940- talet utgavs Vägen under stjärnorna, Brandliljor samt Armén vid horisonten. På 50-talet följdes de upp med Kvinnorna på Kummelsjö, Klockor vid Sidenvägen och Hemligheten.
Jag möter en diktare handlar om när och hur hon träffade Harry Martinson. Deras gemensamma bostad under 30-talet i Sorunda är sen många år ett museum över de bådas författarskap. En bit ifrån Arbetets Museum i Norrköping står en staty över Moa. En av stugorna på Marieborgs Folkhögskola strax utanför Norrköping är döpt efter henne.
Det finns en mängd biografier över hennes författarskap. Några av dessa är Kerstin Engmans bok Moa Martinson i egen sak samt Ebba Witt Brattströms antologi Moa Martinson drift och skrift i trettiotalet.
