Rasmus Klockljungs debattartikel har tidigare varit publicerad i tidningen Internationalen.
Sänkt bränsleskatt och ny kärnkraft var inför valet Tidöpartiernas mest välkända frågor när det gällde miljö- och klimatpolitik. Dessutom innebär minskningen av reduktionsplikten enligt Naturvårdsverket att Sveriges utsläpp ökar med hela tio procent. Sveriges miljöorganisationer ger budgeten tummen ner.
Det är inte en lätt startpunkt för en nybliven klimat- och miljöminister, men Romina Pourmokhtari (L) verkade inte avskräckas.
Med välslipade talepunkter upprepade hon i intervju efter intervju att regeringen “har en ambitiös klimatpolitik”, men vad det innebär konkret hade reportrarna desto svårare att få svar på.
En av de saker Pourmokhtari dock flitigt lyfte fram är att elektrifiering är vägen framåt för att minska transporternas utsläpp. Det gjorde hon även i Studio Ett i P1 den 7 november. ”Vad kan vi göra för att fler skulle tänka sig att köpa en elbil?”, funderade ministern. Någon timme senare sköts så också den talepunkten effektivt ner när regeringen meddelade att miljöbilsbonusen avskaffas, med en dags varsel.
Dagen därpå presenterades regeringens budget, och det visade sig att detta bara var ett av många hårda slag mot miljön och klimatet. Redan under budgetpromenaden fick finansminister Elisabet Svantesson sällskap av aktivister från Greenpeace som kallade budgeten för “en grå svekbudget”. På en reporters fråga om hur hon bemötte det svarade ministern att “Vi är en regering som verkligen tar klimatfrågan på allvar”.
Det märks inte precis i den budgetlunta hon bar på. Regeringen planerar tvärtom att mer än halvera budgeten för utgiftsområdet “Allmän miljö- och naturvård” från dagens knappa 24 miljarder till tio miljarder år 2025. Den stora satsningen är hela 36 miljarder på så kallad bio-CCS, fördelade över perioden 2026 – 2046. Det är en metod för att fånga in koldioxid som Greenpeace Sverigechef Erika Bjureby kallar för en “drömfångare som inte löser nåt, utan sopar utsläppen under mattan genom att gömma dem i berggrunden”.
I flera intervjuer har Poumokhtari hävdat att “CCS låter som science fiction, men det är det inte!” Bjureby kontrar med att säga till Dagens Arena:
– Jag skrev en briefing om CCS för tio år sen och det är skrämmande att se att situationen inte har förändrats sedan dess. Man satsar enormt mycket pengar men tekniken kan ännu inte hjälpa oss.
– Jag är rent ut sagt förtvivlad. Den kraftiga sänkning som nu görs inom miljöområdet kommer att få stora konsekvenser för vår möjlighet att rädda den svenska naturen, säger Madeleine van der Veer, samhällspolitiskt ansvarig på WWF.
Så vad vill regeringen göra, inte långt senare utan redan nästa år? Romina Pourmokhtari framhåller gärna att man lägger 200 miljoner kronor för att återväta våtmarker, utöver de 100 miljoner som enligt den förra budgeten ska gå till det 2023.
Men jämfört med 325 miljoner i år och 350 i fjol är det en sänkning, och inte blir “satsningen” mer imponerande när bland andra Mikael Karlsson, docent i miljövetenskap, snabbt visade att dessa 200 miljoner kvittas mot en lika stor sänkning av anslaget till “åtgärder för värdefull natur”. Ett anslag som för övrigt nästan halveras från drygt två miljarder i år till 1,1 nästa år.
“Det här är den sämsta miljöbudget jag har sett på de 30 år som jag följt svensk miljöpolitik”, säger Karlsson i en intervju med Göteborgs-Posten, och menar att regeringen och SD “skämmer ut Sverige internationellt”.
Till tidningen Syre säger Mikael Karlsson:
– Om det hade varit en hemtenta i miljökunskap hade regeringen fått underkänt. Budgeten innebär satsningar som går tvärtemot vad forskningen säger behövs för att nå miljömålen.
Även Världsnaturfonden är kritiska:
– Jag är rent ut sagt förtvivlad. Den kraftiga sänkning som nu görs inom miljöområdet kommer att få stora konsekvenser för vår möjlighet att rädda den svenska naturen, säger Madeleine van der Veer, samhällspolitiskt ansvarig på WWF.
Men det är inte bara miljörörelsen och forskare som sågar regeringen.
– Regeringen slaktar klimatpolitiken – och offrar företagen, dundrar liberala Dagens Nyheters ledarsida.
Till och med Expressens ledarsida menar att “regeringen med närmast kirurgisk precision motarbetar den utveckling man säger sig vilja värna” och att ”i praktiken är regeringen på väg att tappa kontrollen över utsläppen”.
– Jag är den personen som på bästa sätt kan driva igenom en ambitiös klimat- och miljöpolitik, sade klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari i en intervju i Aftonbladet 31 oktober.
Apropå hennes tidigare, nu bortblåsta, kritik mot ett SD-samarbete vägrade hon i Studio Ett 7 november att kritisera SD eftersom “jag får vara med och bestämma vilken klimat- och miljöpolitik det här landet ska bedriva”.
Och strax efter sändning kom alltså beskedet att miljöbilsbonusen avskaffas. Något som tidigare ett enda parti förespråkat – SD.
Det är inte utan skäl som journalisten Niklas Ekdal twittrar:
– Den här Bolsonaro-politiken på miljöområdet, vad är poängen? Mer än att förnedra en liberal miljöminister och MP?
För om Pourmokhtari fortsätter att självsäkert framhålla sin förträfflighet och sina talepunkter samtidigt som övriga regeringen och SD stadigt avvecklar hennes politikområde framstår hon alltmer som en Sundbybergs egen Bagdad Bob, en galjonsfigur som stolt står längst fram och ropar om CCS samtidigt som klimatpolitiken går i kvav.
Rasmus Klockljung
