Jag såg ett inslag på SVT-nyheterna fredag kväll. Det handlade om uppgörelsen mellan regeringen och de två samarbetspartierna L och C angående värnskatten.
Värnskatten, som infördes 1995, är en extraskatt på inkomster över 703 000 per år.
Värnskatten ger i nuläget drygt 6 miljarder årligen till statskassan. Pengar som kan användas för att minska klyftorna i samhället genom att ge bättre välfärd och trygghet till de som har det sämst ställt.
Naturligtvis klagar de rika och högavlönade i högan sky över att de ska behöva bidra lite extra till vår gemensamma välfärd. Och de har sina bundsförvanter bland de nyliberala högerpartierna. Inte minst liberalerna och centern som har som “hjärtefråga” att slopa värnskatten.
Slopad värnskatt ingår också i 73-punktsprogrammet som regeringspartierna S och Mp enats om med C och L, och som nu kommer att genomföras från och med nästa år.
För de med rejält höga löner inom näringslivet, bolagsdirektörer, bankdirektörer, direktörer och generaldirektörer inom statliga verk och många andra blir det skattesänkningar på flera miljoner.
För till exempel finansministern själv, Magdalena Andersson (S) blir det en “påtvingad” skattesänkning på 45 000 kronor per år. “Påtvingad” eftersom hon själv inte tycker att slopad värnskatt är en bra idé. “Det pris man fick betala” för att komma överens med C och L i regeringsfrågan.
Däremot är både centerns ledare Annie Lööf och liberalernas ledare Nyamko Sabuni strålande glada, ja nästan saliga. De får vardera en årlig skattesänkning på över 40 000 kronor.
“Vad ska du göra för pengarna” var frågan Nyamko Sabuni fick i inslaget i SVT Nyheter.
“Självklart, det är mycket pengar. Viktigt är nog att vi konsumerar. Ju mer vi konsumerar desto bättre för landet”, svarade Nyambo Subuni.
Om man nu tycker att vi måste konsumera mera för att det är ”bättre för landet”, kan man ju fråga sig om man ska ösa mera pengar över de som redan har mest för att öka denna konsumtion. All logik borde tala för att det är de med låga inkomster som har svårt att ”hänga med” i konsumtionshetsen.
Nyamko Sabuni sade också att den slopade värnskatten skulle minska utanförskapet:
“Jag tror det är viktigaste är att minska utanförskapet och se till att fler vill arbeta mer”.
Notera Sabunis språkbruk “vill arbeta”. Även i SVT:s utskrift från nyhetsinslaget står det “vill arbeta”. Så jag hörde nog rätt.
Även Annie Lööf försökte försvara slopad värnskatt med en liknande krystad bortförklaring:
“Det liberala svaret på det (utanförskapet. Min anmärkning) är att fler människor ska ha ett arbete att gå till, att lyfta från bidrag in i egen försörjning. Det är det absolut mest effektiva sättet att minska de ekonomiska klyftorna”, enligt Annie Lööf.
Hur sänkt skatt för de högavlönade och drygt 6 miljarder mindre till statskassan skulle minska de ekonomiska klyftorna och skapa jobb till de arbetslösa är för mig en gåta.
Svaret på den gåtan kanske finns hos den marknadsliberala tankesmedjan Timbro. En tankesmedja som Svenska Arbetsgivaren (SAF), numera Svenskt Näringsliv, startade 1978. Sedan 2003 finansieras Timbros verksamhet av Stiftelsen Fritt Näringsliv.
En av Timbros målsättningar är: “valfrihet är viktigare än ekonomisk jämlikhet”.
Jacob Lundberg, nationalekonom på Timbro, förklarar att slopad värnskatt är självfinansierad genom “dynamiska effekter”.
I klartext betyder det att de högavlönade är så deprimerade av denna värnskatt att de tappat arbetslusten. När värnskatten slopas blir de så glada att de kommer att arbeta mera. Och då ökar statens skatteinkomster. De blir så glada och “arbetsvilliga” att staten till och med får in mera pengar utan värnskatt än med värnskatt.
Att jag använder ordet “arbetsvilliga” är på grund av Nyamko Sabunis antydan att arbetslösa är lata och inte “vill arbeta”.
Detta har Jacob Lundberg till och lyckats bevisa genom en matematisk beräkning:
“Den dynamiska intäktsökningen, alltså ökningen av skatteintäkter, på grund av förändrat beteende, räknas ut så här”.
I och för sig förstår jag inte logiken i Jacob Lundbergs resonemang. Han, och Timbro, tycker att “skattetrycket” är för högt. Skatt är i princip av ondo, och borde sänkas så mycket som möjligt.
Sedan förslår han att värnskatten ska slopas trots att slopad värnskatt ger staten en “ökning av skatteintäkter”.
De högavlönade får sänkt skatt genom slopad värnskatt. Då blir de så glada att de arbetar mera och betalar ännu mera skatt till staten.
Det tackar vi för.
Frågan är om man inte lika gärna kunde sia om människors “förändrade beteenden” i kaffesump, kristallkula eller tarotkort. Både enklare och billigare än dyrbara utbildningar på någon handelshögskola där man får lära sig nyliberalismens hokus pokus. Och förmodligen lika tillförlitligt.
Rolf Waltersson
