När jag inte kan sova
då månskenet tränger in
genom gardinens glipa
och jag ser barnets ansikte
i månens tallrik
med en förvriden mun
sipprande månvatten
ögon med slutna brunnslock
solkiga kinder
som jag putsar med Häxan
tills all orenlighet
har gnidits bort.
Då vill jag mata barnet
med omsorg och kärlek
med tilltro och förhoppningar
och ber honom öppna
den ihopknipna munnen:
“En sked för mamma
en sked för pappa”
och om de inte finns för honom
så finns ändå månskenet
kallt lysande
på hans nallebjörn.
—Lena Staaf
