Jag har skrivit om det tidigare. Men det tål att upprepas. Och det tål att funderas över.
I vår offentliga miljö finns massvis med budskap. Det mesta är kommersiella reklambudskap som oftast är förföriskt förljugna. De är till för att väcka våra köplustar. De anser förmodligen vara bra och nyttiga för samhället för de bidrar till att höja våran BNP, våran heliga bruttonationalprodukt. De sägs bidra till att öka vårat välstånd. Det är väl därför vi konsumerar mera. Och ju mer vi konsumerar desto bättre mår vi.
Och så finns det “illegala” budskap. Det är budskap som inte leder till vare sig ökad konsumtion, ökad BNP eller ökad välfärd. Det är budskap man hittar på till exempel elskåp. När jag idag gick en liten sväng i mina hemkvarter längs Lohegatan stötte jag på ett par sådana illegala budskap. Det ena skrivet lite försynt och ganska diskret med en tuschpenna. Inte alls lika upplysande och påträngande som reklamen i de upplysta reklamtavlorna som har bästa möjliga placering mitt på våran nyrenoverade gågata.
Jag gillar inte när det klottras och förstörs på husfasader. Men ska jag vara ärlig så blir jag mera “störd” av någon förljugen och påträngande skylt i vårat offentliga rum som uppmanar till att man ska ge sig i speldjävulens våld, än den “störning” jag känner när någon hävdar att “Ingen människa är illegal”.
Sedan ska man i ärligheten namn säga att det finns en massa rasistisk, sexistiskt, antisemitiskt och homofobt klotter som inte alls är kul att se.
Men vad jag vill ha sagt är att när “klottret” är sanktionerat och välsignat av samhället och kallas reklam som sitter på reklampelare som är reserverade för de som har pengar att betala för att få ut sina “budskap”– då är det enbart till nytta och glädje.
Men när “klottret” sprids av de som saknar de ekonomiska “musklerna”, då är det enbart “illegalt”, och ska saneras så fort som möjligt.
Text och foto:
Rolf Waltersson
