Den socialistiske tyskfödde konstnären, författaren, dramatikern och regissören Peter Weiss kom till Sverige 1938. Han blev svensk medborgare efter några år och verkade i Sverige fram till sin död 1982, även om han upprätthöll kontakterna med Tyskland (både Väst- och Östtyskland) och huvudsakligen skrev på tyska. De flesta av hans böcker och pjäser som kom ut på svenska var översatta från tyska, även om han även skrev på svenska.
Peter Weiss var positiv till Östtyskland (DDR), men han var ingen apologetisk ”medresenär”, utan han tog också itu med frågor som skapade problem med hans relationer med östkommunismen. Även om man i DDR uppskattade många av hans verk, så ifrågasatte Weiss ofta stalinistiska axiom och ”sanningar”, vilket skapade problem i relationerna med DDR och den övriga Moskvaorienterade (och maoistiska) kommunismen.
Detta gällde t ex pjäsen Trotskij i exil, som vi här i första hand vill informera om, men också t ex hans stora arbete Motståndets estetik (3 band – har nyligen kommit ut i nyutgåva), som man vägrade att ge ut i DDR. När det gällde Trotskij i exil så var problemet att Weiss ifrågasatte den vedertagna stalinistiska bilden av Trotskij och när det gällde Motståndets estetik så problematiserade Weiss en lång rad aspekter av den kommunistiska politiken, t ex under kampen mot nazismen, under inbördeskriget i Spanien, Moskvarättegångarna m m.
Även i Sverige mötte Weiss på motstånd, i synnerhet för Trotskij i exil. Den kom aldrig att spelas vid svenska teatrar, huvudsakligen på grund av motstånd från mao-stalinister vid Göteborgs Stadsteater, där man planerat att spela pjäsen och även börjat repetitioner.
I Västtyskland började man att uppföra pjäsen, men även där kom häftiga protester från stalinistiskt och maoistiskt håll, med bl a störningar och demonstrationer när pjäsen spelades. Och den Moskva-orienterade kommunistiska pressen gick till häftig attack mot pjäsen och Weiss (i Sverige t ex via Norrskensflamman). Mer om detta se de historiska arbetena nedan.
I Sverige gick Jan Myrdal till häftig attack mot Weiss, särskilt under åren 1978-79 (se Skriftställning 12), då främst med anledning av att Weiss hade en annan syn på Pol Pots Kampuchea än Myrdal, men Myrdal angrep även Weiss för hans intresse för Trotskij och försökte i största allmänhet förringa Weiss som författare och dramatiker.
Peter Weiss har nu upplevt en renässans, särskilt i Tyskland, där flera av hans verk har kommit ut i nyutgåvor, han har diskuterats i litterära och andra sammanhang m m. Dessutom har det kommit ut en Peter Weiss-biografi av Werner Schmidt, som även översatts till svenska. Det talas även om Weiss i engelskspråkig press.
På marxistarkivet finns nu själva pjäsen och flera texter som på olika sätt belyser pjäsen och de rabalder som uppstod omkring densamma.
Här följer länkar och kortfattade presentationer av dessa texter.
Historiska arbeten:
Werner Schmidt: Peter Weiss och teaterpjäsen Trotskij i exil (ett intressant kapitel ur Weiss-biografin som behandlar omständigheterna kring tillkomsten av pjäsen, reaktionerna från kommunistiskt håll m.m).
Birgitta Almgren: Peter Weiss – författare mellan Sverige och DDR (om konflikterna med DDR med anledning av pjäsen).
Tidsdokument:
Ernest Mandel: Trotskij i exil av Peter Weiss. (Anteckningar till premiären av den tyska uppsättningen – från 1970).
George Breitman: Peter Weiss och den historiske Trotskij (från 1972 – diskuterar hur Weiss använder historien i pjäsen).
Gerry Foley: Kreml öppnar eld mot Trotskij i exil (artikel från 1970 om Moskvas reaktioner).
Och så slutligen finns en artikel om renässansen för Weiss ur en amerikansk vänstertidning: Stefan Steinberg: De falska vännerna till Peter Weiss, tysk dramatiker, filmare och romanförfattare (behandlar bl a en del av de aktiviteter kring Weiss som förekommit i Tyskland under senare år).
Martin Fahlgren