Lars Ahlin föddes i den södra och fattigaste delen av Sundvall men redan 1918 flyttade hans familj till Stockholm. Han var yngst av sju syskon. Fadern var kringresande försäljare i Ådalen. Lars farfar var klensmed i Eskilstuna i slutet av 1800-talet.
Lars Ahlin var en av många blivande författare med arbetarbakgrund som fick chansen att gå på folkhögskola. Han blev först elev på Ålsta folkhögskola i Sundsvall 1933-1935 och några år senare på Birka Folkhögskola i Stockholm. Längre fram vistades han kortare perioder på Sigtuna folkhögskola. Som ung var han engagerad inom det Kommunistiska partiet i Ådalen.
Lars Ahlin räknas till fyrtiotalisterna inom svensk litteratur och anses vara en av de främsta i sin generation vid sidan av t.ex. Stig Dagerman. Han hade breda och djupa kunskaper i humanism, liberalism och marxism. Detta bidrog till att hans romaner hade ett djup som talade till bokläsarna på ett annat sätt än de övriga författarnas vid samma period.
En av Lars Ahlins mest kända och lästa romaner är Tåbb med manifestet som handlar om tiden som ung, arbetslös och fattig kringluffande sökare, bland annat i Ådalen. I romanen Bark och löv diskuterar Lars Ahlin humanismens roll i samhället och även den lutherska religionen. Romanen Jungfrun i det gröna handlar om livet på en folkhögskola, vilket han hade erfarenhet av, och här kritiserar Ahlin liberalismen.
I romanen De sotarna, de sotarna berättar Ahlin om sin barndom i bl.a. Sundsvall. Mot slutet av 1980-talet gav han ut en av sina kanske mest lästa och hyllade romaner Din livsfrukt. Boken ägnade Lars Ahlin ett helt årtionde åt innan han gav ut den och den anses vara hans livsverk.
Några andra av Lars Ahlins läsvärda böcker är Kanelbiten, Natt i marknadstältet, Hannibal-segraren. Den sistnämnda romanen skrev han tillsammans med sin fru Gunnel. Lars Ahlin fick under sitt liv mottaga ett stort antal litterära priser bland annat De Nios pris 1960 och Litteraturfrämjandets pris 1966. Han blev även hedersdoktor vid Umeå universitet.
