Tord Björk, som författat detta inlägg, är medlem i rådet för Internationella fredsbyrån (IPB) och internationella rådet för World Social Forum. Fotografierna har tagits av Nils Petter Löfstedt, som också är den som gjort filmen.
På SVT2 visades dokumentärfilmen På Hvitfeldtska bodde vi 22 december. Den kommer fortsätta att finnas tillgänglig i Sverige och internationellt på SVT Play fram ill 21 december 2025.
Med anledning av detta skriver här Tord Björk om de olika aktörerna och den politiska bakgrunden. Mest beröm för sin bearbetning av vad som skedde och hur man bör agera i framtiden får polisen. Mest kritik samtliga riksdagspartier. Tord Björk var medlare mellan demonstranter och polis under stormningen av Hvitfeldtska och intervjuas i dokumentärfilmen och med i filmer från polisingripande. Läs hur SVT presenterar filmen “På Hvitfeldtska bodde vi”.
Jordens Vänner tog initiativ till Göteborgsaktionen 2001 för ett Annorlunda Europa. Göteborgsaktionen hyrde Hvitfeldtska gymnasiet för att där hålla en motkonferens och ordna plats för övernattning åt tillresande demonstranter i samband med EU-toppmötet 2001. Sammanlagt ingick 87 nordiska organisationer i nätverket som hyrde lokalerna, däribland Vänsterpartiet och Miljöpartiet.
Dokumentären om stormningen av Hvitfeldtska är välkommen. Den är gjord av de som var på plats och drabbades av polisordern: Rid ner! Det var första gången i modern historia toppmötesprotesters konferenslokal och inkvartering stormades av polis. Att det skedde i Sverige förvånade många.
Det förvånade oss som hade hyrt lokalerna som tilldelats av kommunen. Det förvånade kontaktpolisen vars uppgift var att föra dialog med Göteborgsaktionen och andra demonstrationsarrangörer. Det förvånade inte minst de 500 som befann sig på Hvitfeldtska.
Den som beordrade stormningen var polischefen Håkan Jaldung tillsatt av statsminister Göran Persson och regeringen. Rikspolisstyrelsen och Säpo ställdes åt sidan till förmån för Jaldung som varit på utbildning i USA 60 gånger.
Det som Göteborgsaktionen 2001 för ett annorlunda Europa krävde var:
- Gör inte offentlig sektor och miljö till handelsvara!
- Nej till EU:s militarisering
- Nej till fästning Europa
- Nej till EMU som grundlagsfäster nyliberal politik
Det skäl som Jaldung påstod orsakade stormningen av Hvitfeldtska var att det skulle finnas vapen på skolan. Säpo hade agenter inne på plats i skolan som avrådde från stormning. Det tog Jaldung inte hänsyn till. Istället beordrade han fram 150 containrar för att bygga en mur runt skolan så ingen skulle kunna komma ut om inte polisen godkände det.
På Hvitfeldtska fanns ett trettiotal personer som hade med sig ishockey- och annan skyddsutrustning. Detta för att kunna stå emot slag från polisens batonger och inte bli skadade. Den var till för att utan att använda påkar eller slag söka tränga sig igenom polisled. De kallade sig för vita overaller som de klädde sig i för att markera att de skulle avstå från att använda våld.
De flesta kom från Finland. När de klev av färjan i Stockholm blev de kvarhållna av tullen som ringde polisen i Göteborg för att ta reda på om deras skyddsutrustning var tillåten att ta med till EU-toppmötet. De fick klartecken. När deras utrustning kom till Hvitfeldtska var det alltså väl känt i förväg av polisen.
Jaldungs skäl för stormningen visade sig vara falskt, några vapen hittades aldrig på Hvitfeldtska. Det som fanns var den typ av skyddsutrustning som polisens redan godkänt att den fördes in i landet på sin väg till skolan.
Stormningen av Hvitfeldtska på torsdagen skapade kaos. Skolan var tänkt att vara samlingspunkten för all information, möten och sovplats för mer än ett halvt tusen människor under tre dagar. Nu föll organiseringen sönder. Förberedelser för kommande dagars konferens, demonstration och övernattningar kastades över ända. Organisatörerna fick ägna natten åt att ta handa om många hundra utan bostad som släpptes strövis ofta unga, gråtande och desperata. Polisens hade agerat för att skapa maximal oordning vilket gjorde det så svårt som möjligt kan vara för arrangörerna att lugna ner situationen.
Morgonen därpå på fredagen fortsatte Jaldung att provocera demonstranter med polisvåld. När en från Göteborgsaktionen fristående demonstration kallad Antikapitalistmarschen med högst tvåtusen deltagare tågade ner i riktning mot Mässan där EU-toppmötet hölls angreps täten av en hundpatrull från sidan.
Mässan var väl skyddad bakom containermurar och inga genombrott gjordes av den tunna kedja av poliser dit demonstrationen nått fram. Demonstrationsledningen markerade hit men inte längre. Ändå beordrade Jaldung ingripandet av en hundpatrull med 10 schäfrar som började bita både demonstranter och journalister blodiga och skiljde täten från den bakomvarande demonstrationen. Som motreaktion kastade en demonstrant i täten från Oslo en plastflaska i riktning bort från Mässan där EU-toppmötet hölls, mot de anfallande hundarna. Därefter kom ridande poliser från andra sidan in i demonstrationen och kaos utbröt.
Nu blev motreaktionen mycket skarp. Några bröt upp gatsten. Under rop om att komma ihåg Hvitfeldtska motades polisen tillbaka med omfattande stenkastning. Samtidigt trodde polischefen på att polishuset i en annan del av staden skulle stormas och drog polisstyrkor dit. Kvar blev en alltför liten polisstyrka för att bevaka Göteborgs paradgata Avenyn där ilskan gick ut över många skyltfönster som krossades av sten.
Kaoset fortsatte sedan på spridda håll i centrala staden. I förväg såg kontaktpolisen i dialog med Göteborgsaktionen det som kunde ske på Avenyn som ett överkomligt problem. Man kunde förvänta sig färre än hundra som kunde söka skapa oordning på fredag morgon av de 50000 demonstranter som var i Göteborg. Det skulle vara möjligt att hantera men situationen urartade efter Jaldungs agerande mot Hvitfeldtska och Antikapitalistmarschen.
Samtidigt som kaoset fortsatte under fredagen förhandlade Göteborgsaktionen med polisen och den ledande lokala politikern Göran Johansson i ett dialogmöte som nu återupptagits efter att kontakterna bröts när Hvitfeldtska inringades. Johansson föreslog att alla skulle ta avstånd från våldsverkarna, Göteborgsaktionen menade att det var våldet som det gick att ena sig om att ta avstånd från och så blev det.
Senare mot kvällen eskalerade våldet ytterligare i den uppjagade stämningen. Många demonstranter och poliser hade blivit skadade, en del allvarligt.
Nu började polis skjuta mot demonstranter för första gången under ett toppmöte. En fördes till sjukhus och höll på att mista livet två gånger. Det som skedde var denna gång inte en order om att attackera fredliga demonstranter på en skola eller i en demonstration. Kaos utbröt hos polisen på grund av att insatschefen på plats fick problem med kommunikationen under en gatufest som ordnades i protest mot EU-toppmötet. Det ledde till att polisstyrkan inte kunde hålla samman och en polisgrupp skild från de övriga började öppna eld mot stenkastning.
Dagen därpå fortsatte Jaldung att beordra attacker på demonstrationer. Göteborgsaktionen hade tillsammans med polisen kommit fram till att det var bäst att hålla den planerade demonstrationen på lördagen än att tiotusen demonstranter skulle agera på egen hand.
Avtalet med Jaldung var att begränsa demonstrationen och inte gå in som tänkt i centrala staden. Jaldung höll inte avtalet utan beordrade än en gång en attack på demonstranter utan anledning. Denna gång vägrade polisen att lyda order enligt både en parlamentarisk kommission under förre statsministern Ingvar Carlsson och en bok utgiven av Göteborgs universitet. Demonstrationen fortsatte därför lugnt utan det våld och kaos Jaldung gång på gång provocerade fram. Senare under dagen inringades en demonstration mot polisvåldet. Insatschefen på plats beordrar till slut att släppa de demonstranter man inte hunnit släpa iväg, något som visas i dokumentären Vi bodde på Hvitfeldtska.
Fram mot natten ingriper och antitterroriststyrkan mot Schillerska gymnasiet dit Göteborgsaktionen fått flytta sin inkvartering och konferens efter att Hvitfeldtska stormades. Gripandet av de boende är än värre än på Hvitfeldtska. Dörrar slås in och polis tränger in i sovsalar med dragna automatvapen, för de boende ut på skolgården och tvingar ned dem med ansiktet mot asfalten där de får ligga länge. Än en gång visar det sig att det inte fanns någon grund för den våldsamma polisinsatsen.
Polisen
Polisen är den enda grupp som tagit erfarenheterna av det som skedde under EU-toppmötet 2001 på allvar. Under ledning av de poliser som var med under Göteborgshändelserna utarbetades en ny polisstrategi. Särskilt i Göteborg har den typ av eskalering som skedde under toppmötet många gånger undvikits.
På det möte som Jordens Vänner och andra folkrörelser ordnade ett år efter toppmötet med de flesta rapporter om toppmötesprotesterna från de inblandade och forskare som grund kom 7 poliser. Samtidigt stod samtliga sju stolar där riksdagsparterna skulle ha suttit tomma. Polisens har varit villiga att föra dialog, politikerna har det inte.
Uppdrag granskning valde också att granska polisens agerande i samband med en av händelserna under Reclaim the street- festen vilket bidrog till en mer kritisk syn på polisens agerande inklusive hur bevismaterialets ljud blivit manipulerat.
Domstolarna
Domstolarna har till skillnad från polisen tid på sig att agera eftertänksamt. Så skedde inte alls efter Göteborgshändelserna. Åklagarna bestämde sig tidigt för att agera samlat och att straffa alla som skyldiga till vad alla andra gjort under toppmötet. Detta som ett motiv för att överlag med ett fåtal undantag tiodubbla straffen.
Problemet var att det inte fanns ett enda fall där anklagelsen i sak handlade om en aggressiv handling i riktning mot platsen för toppmötet. Samtliga anklagelser var kopplade till reaktioner mot polisen i samband med attacker på en skola, demonstrationer och en gatufest.
Åklagarna tog då till den person i täten av Antikapitalistmarschen som kastat platsflaskan i riktning bort från toppmötet mot de polishundar som börjat bita personer blodiga. Denna enstaka händelsen sades vara belägg för hot mot demokratin. Därmed skapades en grund för att samtliga andra som anklagades för delaktighet i övriga händelserna också var hot mot demokratin. Något som motiverade extra långa straff för alla.
Det ledde till att ihopklippt videomaterial med allt våld under toppmötet användes som bevis i rättegångar. Även om den anklagade ej var med på bilderna. Alla var skyldiga till vad alla andra gjort under tre dagar var den logik som användes för att öka straffen i vad som kan ses som politiska rättegångar.
Vid den sista rättegången efter Göteborgshändelserna höll inte de svenska åklagarnas taktik. Rättegången hölls i Helsingfors mot två deltagare i vita overallerna som stängts inne på Hvitfeldstska gymnasiet. När svenska åklagarens bevismaterial som visade allt våld i Göteborg ihopklippt undrade de finska domarna lakoniskt: Var finns de anklagade?
När nästa videomaterial visades med de anklagade noga inringade, en med gul ishockeyhjälm och en med en vit utan att de agerade våldsamt mot polisen och det hela slutade med att en polishäst betade gräs undrade domarna: När kommer klimax? När den underlydande polis som på Jaldungs order beordrat nedridningen av de innestängda förklarade att över 400 demonstranter hade förklarats vara skyldiga till våldsamt upplopp undrade domarna varför dessa inte lagförts om så var fallet.
Rättsförhandlingarna avslutades med att en domare gav de anklagade tipset att nästa gång inte ta med sig den gula hjälmen varpå alla skrattade. De anklagade friades. I Sverige fick en av de vita overallerna som gjort samma sak som de som friades i finska rätten tre månaders fängelse.
Massmedia
Under EU-toppmötet förfalskade massmedia händelseförloppet. En förvriden bild spreds till allmänheten där ena sidan i konfrontationerna beskrevs som ensidigt skyldig till det våld som uppstod medan statens agerande inte bidragit alls till händelseförloppets urartning. När granskning skulle ske i efterhand fortsatte en ensidig bild ges där det politiska ansvaret sköts åt sidan och fokus kom att sättas på våld och enskilda händelser. Än idag saknas en massmedial granskning av det som skedde som kan ge alla aktörer rättvisa.
SVT gick i täten för att ge en omvänd bild av det som skedde av den händelse som kom att mest styra bilden av Göteborgshändelserna på fredag morgon 15 juni dagen efter stormningen av Hvitfeldtska. Videomaterialet från polisens attack på Antikapitalistmarschen redigerades i fel ordning i nyhetssändningarna.
En demonstrant sågs kasta föremål mot polisen innan polishundarna angrep. Sedvanlig uppdelning mellan nyhetsrapportering och ledarsida upphävdes av ledarskribenterna på plats på Berzeliigatan. Hanne Kjöller i DN, Eric Erfors i Expressen, Jesper Bengtsson i Aftonbladet och märkligt nog Lindal Persson i Flamman kunde ersätta nyhetsjournalistik med till synes egna iakttagelser som inte avvek från den som SVT gett. Erfors talar om organiserat mordförsök och terrorister, Persson om att allt börjar med stenkastning som sedan visar sig var oväsentligt även enligt honom själv men en berättelse som råkade bli en ledare just då.
Kjöller är på plats men lutar sig på Erfors och Bengtsson som blir det främsta vittnet som SVT använder. Bengtsson får det att framstå som polisen inte hade några valmöjligheter men menar att det är väldigt svårt att veta vad som utlöste kravallerna. Dagen därpå i Aftonbladet är all tveksamhet borta. Då kan han “med säkerhet hävda att polisen inte använde övervåld innan de första stenarna kastades” och jämför med hur det måste ha känts när “Hitlers terrorister” drog fram genom tyska städer på 1930-talet. Demonstranterna började bråket och alla etablerade medier tycks vara eniga om denna bild av vad som skedde. En offentlig lögn som de tongivande i vänstern skulle sluta upp bakom eller vägra att ifrågasätta var fastslagen. Inte bara för upptakten på Berzeliigatan till kravallerna på Avenyn utan allmänt under EU-toppmötet. Jan Guillou fyllde villigt i talet om terrorister, Proletären hyllade polisens agerande, vänsterskribent efter vänsterskribent med få undantag valde moraliserandet över demonstranters våld som huvudlinje i sina reflektioner.
När massmedia fick mer tid på sig skulle det bli än värre. Göteborgsposten gav ut temanumret Våldets dagar ett år efteråt. När en demonstrant för första gången drabbas av våld i Våldets Dagar så är det först efter 15 tillfällen där demonstranter har utövat våld på torsdagen och fredagen gentemot polisen i olika konkreta former. Polisens våldsamma nedridning av retirerande demonstranter som slås blodiga på infarten till Hvitfeldtska gymnasiet beskrivs med förskönande termer som att polisbefälet “utnyttjar tågets reträtt för att fylla på med poliser i området.”
Magasinet Ordfront tar hjälp av Dan Josefsson och Fredrik Quistbergh för att ge en mer nyanserad och korrekt bild av händelseförloppet under EU-toppmötet med undantag av Antikapitalistmarschens ledning, som den sprider felaktiga rykten om. Det påstås att arrangörerna inte sökt tillstånd och inte varit i kontakt med chefen för polisen kontaktgrupp vilket inte var sant. Genomgående undviker nästan all media att fråga demonstrationsarrangörerna om deras syn på skeendet medan polisledning och politiker ges självklar plats i rapporteringen.
Styrelsen för psykologiskt försvar summerar sin granskning av massmedias bild av händelseförloppet med att politiker beskrevs som vänliga och kraftfulla och att skeendet framställdes som ett krig mellan poliser och demonstranter. En bild förmedlades av demonstranter som våldsbenägna och aggressiva.
Partierna
Allra värst är riksdagspartiernas agerande. Alla med undantag av flera miljöpartiröster spred polisens version av händelseförloppet och beskyllde ensidigt vad de kallade våldsverkare för det som skedde.
Två av partierna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet, tillhörde Göteborgsaktionen som hyrt Hvitfeldtska gymnasiet för demonstranter och en konferens. De valde att inte ta ansvar tillsammans med andra organisationer i nätverket för de som förlitat sig på kommunens löften om inkvartering och polisens löften om dialog. Istället gick de in för att försvara sin egen position från de talarstolar som demonstrationsnätverken gett dem och den mer privilegierade plats de har i massmedia jämfört med folkrörelser.
Särskilt illa blev det efter att UD gjort polisens falska påstående om Hvitfeldtska gymnasiet till sitt eget på EU-nämndens möte på fredag eftermiddag. Att UD ljög kom fram långt senare när miljöpartiets Yvonne Ruwaida berättade om det. Alla partierna fick då höra att tre fordon med vapen beslagtagits på Hvitfeldtska. En polislögn som skulle rättfärdiga stormningen av skolan som senare visade sig sakna grund. Partieliten i Sverige var alltså felinformerad om vad som skett och godtog lögnen- Även de partier som deltog i demonstrationsnätverken, inte heller efteråt efter att Yvonne Ruwaida tagit upp saken blev det diskussion om saken.
Vänsterpartiet valde under EU-toppmötet att gå ut i TV på fredagen och påstå att våldsverkarna var skulden till det som skett. De påstod också felaktigt att demonstrationsnätverken tagit avstånd från våldsverkarna vilket inte var sant, avståndstagande gällde våldet oavsett vem som stod för det. När det parti som i massmedia framställdes som mest närstående demonstrationsnätverket så ensidigt ställde sig bakom den falska bilden som massmedia gav av Göteborgshändelserna blev det fritt fram att demonisera demonstranterna.
Efteråt har partierna vägrat att svara på frågor om sin egen roll för det som skedde. Samtliga riksdagspartier avstod från att delta när poliser, regeringskansliet och ett stort antal rapportförfattare och folkrörelser på ett seminarium granskade vad som skedde i samband med ettårsdagen för Göteborgshändelserna. Upprepade försök att få partierna att svara på frågor om deras roll under EU-toppmötet har gång på gång mötts med tystnad.
Utredningarna och rapporterna
För att granska skeendet tillsattes en parlamentarisk kommission med förre statministern Ingvar Carlsson som ordförande. Den arbetade öppet och motsatte sig den förenklade bild av en uppifrån styrd kravall som massmedia och åklagarväsendet byggt för att legitimera den bild de gett av händelserna och de hårda domarna. Flera andra rapporter och böcker gav en liknande nyanserad bild, inte minst Styrelsen för psykologisk försvar i publikationen Göteborgskravallerna: identitetsskapande och attitydförändringar genom deltagande i fredliga demonstrationer och våldsamma upplopp.
Undantaget var det av Svenskt Näringsliv finansierade Timbro i rapporten Granskning av EU-kritiken. Den följdes sedan upp av Upplysning om kommunismen, också finansierat av Svenskt Näringsliv där Globalisering underifrån och många andra syndikalistiska och frihetliga vänstergrupper som deltog i protesterna under EU-toppmötet påstods vara “nykommunister” som arbetade vidare i sovjetkommunismens förtryckande anda. En annan avvikande röst var Hanne Kjöller som i boken När världen kom till Göteborg förde fram åsikten att en manual från 1992 visade hur anarkistiska grupper haft en plan för att vilseleda polisen genom att skapa oro på Berzeliigatan som avledningsmanöver för att kunna slå sönder fönster på Avenyn.
Den mer nyanserade bilden i de flesta av rapporterna och böckerna blev den intellektuellt tongivande synen på händelseförloppet. Men den bilden tog aldrig partierna till sig och knappast massmedia heller förutom polisen som reviderade sitt förhållningssätt.
De nyanserade utredningarna och rapporterna pekar på bakomliggande politiska problem i samhället. Alltmer politik bestäms i slutna internationella förhandlingar och segreringen bara ökar vilket försvårar en opinionsbildning som ifrågasätter det rådande systemet. Dessa frågor tog inte partierna vara på utan nöjde sig med att maskeringsförbud skulle lösa framtida problem kring gatuprotester.
Politiken
När det gäller anslutning till EMU lyckades Göteborgsaktionen med sitt krav. En folkomröstning ledde till att Sverige avstod från att gå med. Värre gick det med de övriga kraven. EU militariseras alltmer i nära samverkan med NATO och görs till en fästning som stänger flyktingar ute. Kravet om att inte gör offentlig sektor och miljö till handelsvara har också misslyckats. Sverige är världsledande när det gäller privatisering av skolväsendet med hjälp av skattemedel. Privatiseringen av sjukvården är också långt på väg. I klimatpolitiken är marknadslösningar framträdande. Den nödvändiga sociala och ekologiska rättvisa samhällsförändring som behövs för mänsklighetens överlevnad skjuts på framtiden. Samhället segregeras alltmer med ökade klyftor inom och mellan länder.
Den största politiska skadan efter EU-toppmötet i Göteborg kan sägas vara förlusten av en politik som samlat går emot både militarisering, flyktingfientlighet och storföretagens makt via marknad och massmedia i både inrikes- och utrikespolitiken.
Istället fick vi hoppande opinioner i enskilda frågor utan grund i en gemensam samhällsförändrande strategi. Göteborgsaktionens folkrörelsesamarbete höggs i ryggen både av massmedia, partier och en vänster som efteråt bekämpade varandra i stället för att stå upp för fortsatt brett samarbete.
Resultatet blev ett splittrat samhälle. Polisen må ha ändrat taktik. Men de politiska partiernas reducering till att maskeringsförbud skulle lösa konflikterna på gatorna var ett meingslöst slag i luften. När islamofoben Paludan brände koranen runtom i Sverige spred sig kravallerna på flera håll medan nya lagar gjorde att de samlade fängelsestraffet blev dubbelt så långt som efter Göteborgshändelserna.
Genom söndertrasandet av folkrörelsers samverkan i olika nätverk mot rasism, för global rättvisa och mot privatisering av både naturen och gemensamma välfärden slets Sverige sönder och med den den globala solidariteten. Svenska staten agerande mot toppmötesprotester bildade skola. Vid nästa toppmöte i Genua sköt polisen en demonstrant till döds. Globalt startade västvärlden eviga krig som fortfarande pågår militärt, finansiellt, terknologiskt, i massmedia och för att tillskansa sig de naturtillgångar man anser är rika länders rätt att roffa åt sig. FN stadgan ställdes gång på gång åt sidan.
Folkrörelserna
Demonstranterna i Göteborg värnande om fred, miljö och välfärd och önskade samma sak som folkmajoriteten. Opinionsundersökningar visar gång på gång att väljarna vill behålla vålfärdsstaten och motsätter sig privatiseringen av skolan. Man vill fortfarande ta emot flyktingar åtminstone om de kommer från Europa. Numera tror alltfler på vi mot dom andra. När allt större del av samlade tillgångar tillfaller allt färre och ett rättvist samhälle och världsordning syns vara allt längre bort tycks det allt svårare att hoppas på att tillsammans med människor i hela världen skapa ett bättre samhälle. Folkrörelserna som en gång burit på detta hopp och gjorde det i Göteborg 2001 tycks vara förlamade.
Men 22 april går de igen sida vid sida i Göteborg mot militärövningen Aurora 23, mot NATO och mot kärnvapen. Rörelser som lätt sig splittras 2001 går nu för första gången sedan dess samman i en viktig fråga. Än är inte hoppet om nedrustning för miljö och välfärd släckt, varken i Sverige eller i vår värld.
- Läs mer om folkrörelser – folkrorelser.org
Foto: Nils Petter Löfstedt
