En lång oviss asylperiod, att sättas i förvar under asylperioden, att oroa sig för sin familj eller vara åtskild från den, att endast få tillfälligt uppehållstillstånd och ha dåliga socioekonomiska villkor har visat sig påverka flyktingars psykiska hälsa.”
Psykisk hälsa hos flyktingar – Berättelser, bemötande och verktyg är titeln på läkaren Maria Sundvalls nya bok.
Maria Sundvall är psykiater med mångårig erfarenhet av psykiatrisk vård i mångkulturella områden. Hon doktorerade år 2021 med en avhandling om flyktingars psykiska hälsa och kontakter med psykiatri och primärvård. Nu har hon skrivit en bok som vänder sig till vårdpersonal och andra som möter flyktingar i vårdsituationer.
Boken vänder sig också till personer i frivilligorganisationer som stödjer flyktingar, och det är i den egenskapen jag – ordförande för Stöttepelaren – har läst boken. Jag har ingen vårdutbildning men upplever direkt att boken är skriven för mig. Språket och bokens uppläggning gör den lättillgänglig, och det fåtal facktermer som används förklaras tydligt.
Det som sägs i det inledande citatet (från sid 43 i boken) stämmer helt med min erfarenhet. Boken sätter också ord på mycket annat som jag upplevt i mitt volontärarbete med unga asylsökande men som jag inte riktigt hade formulerat för mig själv.
Maria Sundvall skriver om tre faser av stress hos den som har flytt från sitt land: Premigrationsstress skapad av erfarenheter i hemlandet, migrationsstress skapad av svårigheter under själva flykten och postmigrationsstress skapad av svårigheterna i det nya landet.
Flyktingar har enligt många undersökningar sämre psykisk hälsa än värdlandets befolkning. Asylsökande som ännu inte fått uppehållstillstånd är ännu mera utsatt grupp, och de som fått avslag och lever papperslöst lider dessutom av brist på nästan allting och en ständig rädsla för att utvisas.
Boken om flyktingars psykiska hälsa innehåller många fallbeskrivningar med diskussioner om hur vårdpersonal och andra samtalspartners kan tänka för att bättre förstå och kunna hjälpa den utsatta personen. De som möter asylsökande, flyktingar och papperslösa som söker professionell vård har, menar Maria Sundvall, att förhålla sig till hela personen och hens berättelse, där erfarenheterna från de olika faserna kan samverka på olika sätt. Vi som möter samma personer i vardagen och genom civilsamhällets organisationer kan påverka deras upplevelser i den sista fasen.
Många av dem som söker asyl har varit med om mycket svåra händelser, och deras trauman riskerar att förstärkas av upplevelser i det nya landet. Om de uppehållstillstånd som ges inte är permanenta så bromsas möjligheterna att känna sig trygg och hoppas på framtiden.
Begreppet resiliens kan användas för förmågan att bevara psykisk hälsa trots svåra prövningar, och att fortsätta att utvecklas som person. Det handlar delvis om den enskilda personens individuella egenskaper, men samtidigt väldigt mycket om relationen till andra människor. För att orka må åtminstone skapligt bra behöver man ett socialt nätverk, meningsfulla aktiviteter och människor som man bryr sig om och inte vill skada.
Det är där jag ser hur betydelsefulla våra – civilsamhällets – insatser är. Vi finns där för samtal och samvaro i ömsesidig respekt. Vi kan hjälpa till med att klara livets nödtorft och ge stöd i kontakterna med myndigheter och andra offentliga delar av samhället.
Och – viktigast tror jag – vi kan skapa samhörighet och tillit. Den som har flytt från sitt hem har förlorat sitt nätverk och sammanhang, kanske till och med sin närmaste familj. Människor behöver människor. Vi kan inte ersätta den familj de har förlorat – men vi kan ge dem en annan och värdefull tillhörighet.
Samtidigt finns det mycket vi inte kan påverka, åtminstone inte på kort sikt. Hur mycket vi än försöker så kan vi inte få Migrationsverket att ge uppehållstillstånd till dem vi tycker borde få det. Och vi kan inte förhindra att människor med flyktingbakgrund utsätts för direkt diskriminering och subtil men ändå tydlig misstänksamhet och förakt.
Men vi kan visa att vi inte accepterar det! Oavsett i vilken mån vi lyckas ändra den faktiska situationen så är varje aktion mot rasism och diskriminering ett sätt att manifestera människors lika värde och vårt gemensamma ansvar att försvara det värdet.
Så en uppmaning till mina medkämpar i asylrättsrörelsen: Läs Maria Sundvalls bok!
Hennes tankar och exempel kan hjälpa oss i vårt viktiga arbete. Vi får också hjälp att undvika att själva dras med i våra flyktingvänners förtvivlan – det som kallas sekundär traumatisering.
Karin Fridell Anter
Nyhetsrummet – Stoppa utvisningarna till Afghanistan.
Maria Sundvall: Psykisk hälsa hos flyktingar. Berättelser, bemötande och verktyg. Studentlitteratur 2024. ISBN: 9789144162805. 251 s.
Om Maria Sundvalls avhandling: Ojämlik vård och social isolering hot mot flyktingars hälsa. Doktorsavhandling Karolinska Institutet 2021. ISBN: 978-91-8016-378-1.
