Torsdag den 7 maj. Ligger i sängen och lyssnar till P1 morgon. Intervju med Sveriges utrikeshandelsminister Anna Hallberg. Ämnet: Svensk handelspolitik i Coronans spår.
Det går en röd tråd genom hennes argumentation: Frihandeln måste värnas! Vi måste, enligt Hallberg, tillbaka till den globaliserade ekonomi som rått innan Covid 19 slog till. Vi kanske inte ska vara beroende av en enda leverantör på andra sidan jordklotet. Vi kanske ska ha kontrakt med flera kinesiska företag istället för bara med ett. Hallberg understryker att frihandeln inte får begränsas under täckmanteln av hållbarhet och kontroll.
Min tanke: Har människan inte lärt sej ett dugg av det som nu utspelas? Hur outsoursing till produktionsenheter i länder med lägre löner kombinerat med en “Just in Time” – ideologi lett till att vi står utan lager och saknar livsnödvändiga produkter.
Radions ekonomireporter Kristian Åström intervjuas också. Han poängterar hur enorma de investeringar som utländska företag gjort i Kina och att det i dag är oerhört svårt att lägga om den politiken. Det handlar om stora värden. Vem ska köpa anläggningarna om utländska företag börjar dra sej ur Kina?
Ja det är säkert inte okomplicerat. Denna situation beror på att vi tillåtit företagen att bestämma vår handelspolitik. Bolagsledningar har beslutat om att förflytta produktionen från Sverige till länder där man tror att profiten kan bli större. Kina har det i många fall handlat om men även Indien, Bangla Desh med mera.
De fackliga ledningarna har accepterat utvecklingen. Man har lanserat tankar som att enkla jobb kan vi outsoursa, vi svenskar kan ta hand om högteknologisk produktion. Jag har även hört företagsrepresentanter för ett antal år sedan förklara att asiater är duktiga på att kopiera men inte komma med nya tankar, där är vi överlägsna. Det är bara ett antal år sedan men jag tror att sådan argumentation i ljuset av Koreas och Kinas utveckling idag är omöjlig. Den borde varit omöjlig redan när den florerade. Det handlar ju i förlängningen om en rasistisk attityd.
Vi var flera som påpekade att outsourcingen inte kommer att leda till att alla vi svenska arbetare kommer att syssla med högteknologisk produktion. Den kommer att leda till massarbetslöshet, och skapandet av ett proletariat helt utanför arbetsmarknaden eller med mycket osäkra anställningar. Vi hade rätt.
För ett par dagar sedan kunde vi likaledes på P1-morgon lyssna till att vetenskapsmän nu tror att vi om vi inte drastiskt bekämpar klimatuppvärmningen kan vi om 50 år ha 20 procent av jordens yta med så varma temperaturer att de blir omöjligt för människor att vara bosatta där. Idag handlar det om 0,5 procent av jordens yta. Transporter är en sektor som måste åtgärdas. Men Anna Hallberg varnar istället för att vi med hållbarheten som täckmantel begränsar den heliga frihandeln.
Hon varnar för nationalism. Men när vi säger att vi måste satsa på närproducerat och att transporter måste begränsas så handlar det inte om svensk nationalism. Vi röd-gröna är för att alla länder måste tänka i ekologiska banor. Det innebär med stor säkerhet att många länder bör producera saker själva istället för att till exempel köpa från Sverige. En sådan omläggning måste ske i internationellt samarbete och med en gemensam omtanke om vårt klot och hela mänskligheten. Det är motsatsen till inskränkt nationalism typ “America First”.
Sveriges BNP kommer i år att sjunka med 6 procent spår ekonomerna. I verkligheten måste produktionen ner ytterligare om klimatkatastrofen ska undvikas.
Istället för att som Hallberg stirra sej blind på “att få ekonomin att rulla” så låt oss bejaka nedväxten men resa frågan: “Vad ska vi producera?” “Vad ska vi inte producera?”
Vi behöver bra mat. Den bör produceras så nära som möjligt. Vi behöver kläder. Även där så närproducerat som möjligt, så robusta som möjligt och med ett stort inslag av återanvändning. Vi behöver bostäder. Här behövs det verkligen en stark utbyggnad av enkla men bra bostäder för oss låginkomsttagare, Idag byggs det bara för välbeställda. Vi behöver bra skola och bra sjukvård. Och en industri som förser oss med utrustning för de här skissade basbehoven. Vi behöver kultur, bibliotek och sportmöjligheter.
Kan dessa grundläggande behov för ett bra mänskligt liv tillgodoses med en betydligt lägre resursförbrukning än vad vi har idag? En resursförbrukning som tillåter oss att klara klimatmålen? Svaret är ja!
Men vi kan inte ha ett klass-samhälle där de rikaste kan hålla sej med privata jetplan, där de välbeställda håller sej med bostäder och fordon och prylkonsumtion som leder till en förbrukning långt över vårt klots kapacitet.
Hur kan det komma sej att Anna Hallberg tänker i rakt motsatt riktning? Kan det ha att göra med den miljö hon framlever sitt liv i?
Innan hon i höstas utsågs av Stefan Löfven till minister var hon vice Vd på det statliga investeringsbolaget Almi. Hon har ingen folkrörelsebakgrund och gick med i socialdemokraterna först i samband med att hon tillträdde som minister.
Så här ser hon på sej själv i en intervju i Expressen den 10 september 2019:
– Det känns som att min erfarenhet från näringslivet just på det här politikområdet väger över så pass mycket så det känns väldigt bra att få föra in de kunskaperna i politiken, …Jag vill ha en handelspolitik som gör skillnad för de svenska företagen. Att vi verkligen är det här smörjmedlet som politiken ska vara. Företagen ska själva utvecklas och göra sina affärer, men politiken ska kunna vara nära och göra rätt åtgärder. Och det är min ambition. Då ska vi exportera mer och vi ska få hit mer investeringar. Det kommer jag gå i frontlinjen för.
Inte precis en person som kommer att ifrågasätta företagens “Just in Time”-ideologi eller outsourcingpolitik. Och som hon bevisade i dagens radiointervju; Inte någon som reflekterar över någon ekologiskt hållbar framtid.
Men Stefan Löfven verkade nöjd när han i Expressen kommenterade sin nya minister:
– I sina roller på Almi har Anna arbetat nära stora företag. Hennes bakgrund i näringslivet kommer att vara en stor tillgång för svensk utrikeshandel och svenska jobb. En viktig uppgift är att värna de svenska handelsintressena när Storbritannien lämnar EU.
Så låt oss se den bistra sanningen i vitögat: En vettig ekologisk och social politik kommer inte att komma automatiskt. Starka krafter är helt blinda inför vad alla borde se. Demokratiska, socialistiska, rödgröna krafter står inför en hård kamp.
Peter Widén
