Ibland känner jag mig som Ove i filmen “En man som heter Ove”. Ni som sett filmen vet vad jag menar.
För er andra – Ove i filmen, med min namne Rolf, Rolf Lassgård i huvudrollen, har tappat livsgnistan sedan hans älskade hustru omkommit i en trafikolycka. Han misslyckas med att ta livet av sig.
Bitterheten visar sig i att han ser sig som villaområdets självutnämnde ordningsvakt. Alla gör fel. De som inte kör Saab är korkade. Han plockar skräp efter andra, svär och gormar, kollar att garageportarna är låsta, tillrättavisar dem som kör bil inom området trots att det är förbjudet. Han sparkar ilsket efter grannens katt som går lös på gatan.
Han till och med klagar på att det är dålig kvalitet på rep nu för tiden, eftersom repet gick av när han skulle hänga sig.
Framför allt – han är språkpolis. Han muttrar tillrättavisande när någon säger fel: “Det heter inte han, det heter honom. Ska det vara så jävla svårt”.
Hans bitterhet mildras undan för undan när han motvilligt lär känna den nya familjen som flyttat in i huset tvärs över gatan.
Kvinnan i den nya familjen, Parvaneh, kommer från Iran och spelas av Bahar Pars. Parvaneh genomskådar Ove och förstår varför han är som han är. Steg för steg byggs en vänskap upp mellan dem.
Idag, 6 juni, vaknade språkpolisen inom mig. Det började med Almedalsveckans politikertal på TV av Märta Stenevi, språkrör för MP.
Ett tal som delvis överraskade mig genom att hon självkritiskt ifrågasatte MP:s politik när det gäller friskolorna.
MP:s ambition var att släppa loss kreativa och alternativa undervisningsmetoder och att rädda små byskolor som hotades av nedläggning. Men när resultatet blev stora skolkoncerner som drivs enbart i vinstsyfte blev det helt galet, menade Märta Stenevi som nu säger att hon vill ha bort “vinster i välfärden”.
Hon talade även om klassamhället, skolsegregationen och ökade klyftor mellan rika och fattiga så att hon nästan lät som lite vänster.
Ärligt menat, eller en genomtänkt taktik för att locka tillbaka röster som gått från MP till V?
Efter talet blev det “expertens” tur att analysera talet. När Märta Stenevi säger “si” menar hon säkert “så”. När hon säger “ditten” menar hon egentligen “datten”.
Den här gången var expertanalytikern Maria Forssblad, politisk reporter som bland annat arbetar för Ekot.
Maria Forssblad tog upp konflikten mellan MP och C gällande det senaste “avtalet” mellan Stefan Löfven och Annie Lööf – att C fått löfte om utökade friheter för skogsägare att göra nästan som de vill, något som kan innebära inskränkningar i allemansrätten, och att lätta på strandskyddet. Något som MP starkt motsätter sig.
Det hela slutar med att programledaren Rebecca Randhawa, som även är programledare för Utrikesbyrån på SVT, utbrister i:
“Itt äjnt åver jätt”.
Här har vi ett “käjs”, som programledaren för Ring P1 sa för en tid sedan.
För att inte tala om alla obegripliga sär skrivningar.
Rolf Waltersson
