“Den 9 augusti varje år uppmärksammas den internationella urfolksdagen. Vi högtidlighåller världens urfolk och de gemensamma banden mellan urfolkens kulturer och den natur som vi lever i och överlevt i, tills denna dag”, skriver Sametinget i ett uttalande idag, den 9 augusti.
Det var FN:s generalförsamling som 1994 beslutade att urfolksdagen skulle firas 9 augusti.
Den nionde augusti 1982 träffades för första gången en arbetsgrupp inom FN, “The UN Working Group om Indigenous Populations of the Subcommission on the Promotion and Protection of Human Rights”, som skulle lyssna på ursprungsbefolkningens problem och arbeta för deras mänskliga rättigheter.
Sedan 2002 träffas representanter för ursprungsfolk årligen i “Permanent forum”, som är ett FN-organ för ursprungsfolk.
FN beräknar att cirka 370 miljoner människor i 90 länder tillhör ett ursprungsfolk eller stamfolk som talar 4000 av världens 7000 språk.
Oftast är de minoriteter i sina länder. Men i länder som Bolivia, Guatemala och Peru utgör de minst hälften av ländernas invånare.
Den internationella arbetsorganisationen ILO antog år 1989 konvention Nr 169 om ursprungsfolkens rättigheter. Den har ännu inte ratificerats i Sverige, däremot av Norge och Danmark.
“Sveriges regering har i åratal utrett frågan om samernas rätt till mark och vatten, frågan om jakt- och fiskerättigheter, och gjort en översyn av Sametinget och dess organisation. Men ännu har ingen utredning resulterat i några stora förändringar när det gäller svensk samepolitik”, enligt uttalandet från Sametinget.
9 augusti har i år i Sverige kommit att uppmärksammas på ett mindre smickrande sätt.
I våras uppdagades att 25 samiska kranier som grävdes upp i Lycksele så sent som på 1950-talet, har bevarats i pappkartonger på Historiska Museet i Stockholm.
Nu har de återlämnats och kommer att återbegravas i Lycksele idag, 9 augusti.
“Tyvärr är det inte alla. Vi saknar 5 kranier och var de är vet ingen”, säger Mikael Jakobsson som är ordförande i Lycksele sameförening, som nu tillsammans med kyrkan ska ordna begravningen 9 augusti.
“Det handlar om rasbiologi. Att tänka sig att det kunde ske så sent som på 1950-talet är fruktansvärt. Vi är säkra på att flera av de som begravts och grävts upp har släktingar som idag lever i Lycksele. Det här är ett övergrepp och vi vill ha en ursäkt”, säger Mikael Jakobsson till SVT Nyheter.
“Sverige måste be om ursäkt. Det är ju ett övergrepp som är enormt. Att det finns anhöriga som trott att deras anhöriga är begravda i Lycksele. Men i stället ligger de i lådor på ett museum”, säger Roland Sjögren som är vice ordförande i kommunstyrelsen i Lycksele.
“Urfolken bidrar till mångfalden
och berikar civilisationen och kulturen;
mänsklighetens gemensamma arv”
Så avslutar Sametinget sitt uttalande angående internationella urfolksdagen.
Text och foto:
Rolf Waltersson
PS.
Efter att jag skrev mitt inlägg har jag fått reda på ännu mera om gravplundringarna av samiska gravar och rasbiologisk ”forskning”. Det är tidningen ETC som avslöjar en tidigare okänd brevväxling mellan den svenske rasbiologiska forskaren Nils-Gustaf Gejval och en vän i Lycksele som ”råkat” stöta på samiska gravarna.
Så här skriver Gejval till sin vän i Lycksele:
”Jag vill på detta sätt i all hast endast tillskriva Dig och omtala, att vi här på museet (Historiska Museet i Stockholm, min anmärkning) vore tacksamma att få så många lappkranier du kan insamla. Det vore synnerligen tacknämligt att få en serie”.
Gejval fick senare flera lådor med samiska kranier och skelett av sin vän i Lycksele.
Till bilden på Nils-Gustaf Gejval som ETC publicerar, står det att han, Gejval, så sent som 1964 fortfarande ägnar sig år ”rasbiologisk forskning” på samiska kranier.
Herrugud, 1964! Då hade jag själv hunnit bli 20 år gammal, då det fortfarande pågick sånt här hokupokus i Sverige under täckmantel att det rörde sig om ”forskning”
Jag som i min enfald ville tro att det här ”dog ut” några årtionden tidigare. För mig framstår detta som sjukligt perverst.
Handlar det bara om ”tidsandan”, som man brukar ursäkta sig med?
Man kan ju misstänka att det finns flera ”skelett i garderoben” som bord upp i dagsljuset.
Rolf Waltersson
