Det har övats krig. Enligt Dagens Nyheter (onsdagen den 22 mars 2017) forslades 50 riksdagsledamöter och ungefär lika många tjänstemän till “en skyddad skyddad plats utanför Stockholm” för en övning, omgärdad med stort hemlighetsmakeri, med Försvarsmakten och ett antal andra myndigheter.
Miniriksdagen kallas för “Krigsdelegationen”, och det är tänkt att den skall träda i funktion vid krigsfara. Senast den var samlad var 1997, men då var övningen inte så omfattande som nu i måndags.
Scenariot för övningen var hemligt, men DN kan ändå rapportera att “en lärdom från förberedelserna och måndagens övning var att den ordinarie riksdagsordningen inte kan gälla”. Krigsdelegation övade utifrån förutsättningar som ger den “stor handlingsfrihet”.
För att Krigsdelegationen skall ersätta Riksdagen krävs att statsministern tillsammans med minst sex av Utrikesnämndens ledamöter fattar beslut om detta.
Övningen var naturligtvis en signal till NATO om att Sverige är på tårna. Jan Björklund kommenterade efteråt till DN att han var “positivt överraskad och att det fanns en väldig beslutskraft när det verkligen gällde”. Björklund och hans parti har ju krävt att den svenska krigsmakten utrustas med missiler som kan nå långt in på ryskt territorium. Kanske den krigshetsande liberale partiledare (som när Irak i strid med folkrätten 2003 angreps av USA förordade att också Sveriges krigsmakt skulle delta) fick vara med och fatta några beslut om missiler över Ryssland?!
Vi vet inte. Övningen var hemlig. Så därför vet vi inte heller något om hur samarbetet mellan Jonas Sjöstedt och Jimmie Åkesson fungerade. Vi vet bara att båda var där, på det hemliga stället. Tillsammans med de andra partiledarna och riksdagsledamöterna i Krigsdelegationen.
I DN:s artikel resoneras det också kring behovet av beredskap för situationer i en “gråzon” mellan krig och fred. Professorn vid Försvarshögskolan Robert Egnell citeras. Egnell menar att att “vi borde ha ett system som klarar allt från skogsbränder till kriget mot Ryssland”.
Sådant är det rådande klimatet! Ledningen för krigsmakten i Sverige kräver öppet anslutning till Nato. En riksdagsdelegation övar i hemlighet, och kommer fram till att riksdagsordningen måste kunna ställas åt sidan. Talet om gråzoner lämnar frågan öppen om i vilken situation ett sådant åsidosättande kan bli aktuellt. Ryssland pekas ut som ett anfallsmål, mot vilket långskjutande missiler bör skickas. Och en professor knuten till krigsmakten talar om det kommande kriget mot Ryssland i bestämd form!
Ovanpå detta trummas att det ut att ett exempel på “gråzonen mellan krig och fred” är de röster som kritiserar krigshetsen. Dessa röster stämplas som “inflytelseagenter” och “Putin-kramare”.
Så håller man på att skapa en situation där kritiska röster ska kunna stämplas som lömska missledare, och helst skrämmas till tystnad.
Man kan inte annat än instämma med Hans Hjälte, som i debattartikeln Ned med vapnen i eFOLKET så förtjänstfullt påvisade att kampen för freden idag handlar om att krigsmakten måste upplösas och ersättas av ett icke-vålds-försvar byggt på allmän värnplikt. Som aldrig kommer att skjuta missiler mot grannländer och aldrig kommer att förse NATO med lydig kanonföda!
Fredsvän, ej betald av främmande makt