I grund och botten handlar välfärden om människors lika värde och lika rättigheter vilket en övervägande majoritet av svenska folket är överens om. Likaså anser folkmajoriteten att vinstjakt inte hör hemma i den svenska välfärden. Vilket i sin tur förutsätter att inga aktiebolag borde få driva välfärd i Sverige. I motsats till den offentliga sektorn vars syfte är att garantera en viss nivå av välfärd är aktiebolagets syfte, enligt aktiebolagslagen, att ge ägarna vinstutdelning och värdeökning på sina aktier.
Därför är det åtminstone för mig helt obegripligt varför vi tillåter privatägda skattefinansierade skolor. Skolor som drivs av riskkapitalister enbart i syfte att sko sig på skattebetalarnas bekostnad. Bekymmersamt är det också att vi tillåter en dysfunktionell skola som i många anseenden inte lever upp till intensionerna i skollagen och därmed inte klarar av sitt uppdrag att främja alla barns och elevers utveckling och lärande eller att förankra respekt för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande demokratiska värderingar som det svenska samhället vilar på. Hur kan vi tillåta att nästan var fjärde elev avslutar grundskolan utan fullständiga betyg?
Hur kan vi, i strid med Hälso- och sjukvårdslagen, tillåta en underfinansierad sjukvård? En “sjuk vård” som inte lever upp till målet om en god hälsa och en vård på lika villkor för hela befolkningen. Hur kan vi rättfärdiga att vården inte ges med respekt för alla människors lika värde och för den enskilda människans värdighet? Varför tillåter vi att man kan köpa sig förbi i sjukvårdskön med hjälp av privata sjukförsäkringar på bekostnad av dem som har större behov av hälso- och sjukvård men tunnare plånbok?
Hur gynnas den svenska välfärden av en sönderprivatiserad omsorg? Varför anses försäljningar, ofta till underpriser, och överlåtelser, av våra gemensamma verksamheter, till riskkapitalister vara förenligt med välfärden? Varför är det bolagens valfrihet som går före brukarnas rätt? Hur kommer det sig att vi inte lever upp till kraven, varken i socialtjänstlagen eller i lagen om kommunernas bostadsfördröjningsansvar, i omsorgen om våra äldre? Hur kommer det sig att lågavlönade timanställda och vikarier anses vara de bästa för att ta hand om rörelsehindrade och dementa inom våra äldreboenden?
Hur kommer det sig att vi i ett av världens rikaste länder inte har förmågan att ha ett anständigt pensionssystem som ger alla en schysst pension på ålderns höst? Varför tillåter vi att fondbolag skor sig på våra pensioner istället för att staten ska ta ansvar för våra pensioner? Varför tror vi att höjd pensionsålder kommer att rädda vårt havererade pensionssystem som misslyckats med sina utfästelser?
Hur kan vi tillåta att det skjuts på våra gator och sprängs i våra bostadsområden? Varför satsar vi inte i större utsträckning på brottsförebyggande åtgärder?
Trots att det, enligt lagen om stöd och service, ska vara behovet inte pengarna, som ska styra insatserna talar tjänstepersoner och politiker bara om pengar. Hur kommer det sig att det hela tiden läggs nya krav på besparingar? Varför finns det aldrig pengar till vår gemensamma välfärd trots att de svenska hushållen aldrig varit rikare?
Varför ställer vi aldrig någon till svars trots att välfärden beviserligen misskötts grovt under en längre tid?
Kari Parman (S)
Gnosjö
