En beställd försvarsutredning presenterades nyligen. Där kom man fram till att Sveriges skattebetalare ska slita ihop 168 miljarder kronor till militär upprustning på tio år. I en tid när regeringen säger att man satsar på välfärden.
Det är oerhört mycket pengar och jag har inte kunnat se några betydande invändningar från våra folkvalda politiker. Inga frågor, inga invändningar… Nej, det verkar nöjda. Militären kan peka och önska vad de vill ha.
Men de ivrigaste rösterna för upprustning i Sverige, liberalernas Allan Widman och moderaternas Hans Wallmark tycker förstås att det är i underkant. De vill ösa på med ännu mer. De var också med och hejade på när USA invaderade Irak. Som hejarklacksledare då hörde vi DN:s Peter Wolodarski.
Men även vår försvarsminister socialdemokraten Peter Hultqvist antyder att det kan behövas mer. Som vanligt använder man hotet från ryssen som “argument”. Rysskräcken har varit gångbar sen 1700-talet
Men om man vill upprustning, så vill man också krig. Om vi rustar så kommer förstås omvärlden att rusta. Och alla gör det för att “försvara sig”. Krig är goda affärer, mycket goda, för vapenindustrin.
Vem tjänar på krig?
Blodbadet i Syrien har nu pågått i sju år. Ett helt land håller metodiskt och medvetet på att bombas sönder och samman. Under dessa sju år har det alltid funnits gott om vapen. Var kommer alla dessa dödsbringande vapen från? Vilka försörjer kriget? Vilka tjänar på kriget?
Sverige exporterade vapen för 11,3 miljarder kronor 2017. Naturligtvis inte till något krigförande land eller…? Vi säljer bara vapen till länder som inte tänker använda dom… En exportvara bland andra varor bara.
De här myndiga och ivriga rösterna för upprustning skrämmer mig. Det är bara att titta på historien. Samma iver och uppjagade stämning före första världskriget, med bondetåg, kanonbåtar och stora ord i Sverige. Efter den mardrömmen sa man “aldrig mer”. Och mindre än 20 år senare började man rusta igen. Nytt krig, ny slakt.
Båda de krigen lyckades vi hålla oss utanför. Inte alltid med en politik vi kan vara stolta över, tyvärr. Men hellre politik än krig!
Sverige deltog med stridande soldater i Afghanistan från 2010. Ett nytt skede i svensk försvarspolitik. Hur långt är våra politiker med Widman, Wallmark och Hultqvist i spetsen beredda att gå?
Lennart Holmer
