Det talas om global uppvärmning och att vi går mot ett klimat som kraftigt höjer jordens temperatur, vilket i sin tur får katastrofala följder för allt liv på denna arma planet.
Då måste det kännas befriande att tillhöra den krets människor som hävdar att jorden är platt.
För om jorden är platt kan det inte existera någon global klimatförändring.
Det fanns till och med en organisation, Flat Earth Society, som verkar för att sprida teorin om att jorden är platt, och att solen kretsar kring jorden.
Flat Earth Society grundades 1956 av engelsmannen Samuel Shenton. Efter honom blev Charles K Johnson dess ledare.
Flat Earth Society upphörde när Johnson dog 2001.
Men nu har liknande grupper uppstått på nytt som fortsätter driva tesen att jorden är platt, och att påståendet att jorden är rund, eller snarare sfärisk, är en konspirationsteori.
Engagerade “flat-earthers”, som man kan översätta till “plattjordingar”, använder främst sociala medier för att sprida bevis för jordens platthet.
I november 2017 samlades över 500 “plattjordningar” till en internationell konferens på ett hotell i North Carolina, USA.
Att engagemanget är stort framgår av att deltagare vid konferensen även kom från “andra sidan jordklotet”, nämligen Nya Zeeland.
Mark Sargent som var initiativtagare till konferensen hävdar att det är allt fler som tror att jorden är platt:
“Men man vågar inte gå ut öppet och säga det, för man vet att man blir hånad och förlöjligad”.
Ett bevis för att jorden är platt är att “när man åker flygplan åker man rakt i nivå med markytan. Om jorden vore rund skulle jordens yta vara krökt under flygplanet”.
Att astronauter vittnat om att de sett ett runt jordklot tillbakavisas med att inga astronauter varit uppe i rymden – att man bara skjutit upp obemannade rymdraketer, och att “astronauterna” bara är skådespelare som hittar på att de sett ett runt jordklot.
När jag läser om dessa plattjordingar kommer jag osökt att tänka på visan “Snurra min jord”.
“Snurra min jord” skrevs av den franske poeten och vissångaren Léo Ferré (1916-1993).
“Léo Ferré var anarkist och hans viskonst befann sig mellan poesi och engagemang… Hans sånger finns tolkade till svenska av Lars Forsell, som till exempel “Snurra min jord, som framförs av Jan Malmsjö och “De fattigas piano” insjungen av Ulla Sjöblom”. Källa: Wikipedia.
Lästips:
Där kan man gå in och se ett filmat reportage från konferensen.
Rolf Waltersson
som inte tror att jorden är platt, men en aning tillplattad.
