Insändarskribenten menar att det kommer att gå väldigt illa om vi inte slår tillbaka den pågående militaristiska anstormningen. Men också att det är möjligt – om vi organiserar en målmedveten och beslutsamt kämpande internationell fredsrörelse – att lägga grunden till en anständig och fredlig världsordning.
*****
Hörde på nyheterna på P1 i morse. Och blev förskräckt. Som förstanyhet berättade nyhetsuppläsaren att svenska länsstyrelser, museer och Svenska Kyrkan ska börja med kartläggning av kulturhistoriskt värdefulla byggnader och med att dokumentera konstruktioner. Av den anledningen att det ska gå att återskapa byggnaderna igen efter det att de i ett framtida krig förvandlats till grus.
Jag drog mig till minnes en nyhet från i slutet på mars, som handlade om att Svenska Kyrkan satt igång med att i Eskilstuna förbereda massgravar. I händelse av krig skall 5000 Eskilstunabor snabbt kunna begravas på en idag utarrenderad åker i anslutning till S:t Eskils kyrkogård.
Läste också för ett tag sen att militären är nöjd med att formuleringen “NÄR KRIGET KOMMER” har vunnit terräng även utanför rent militära kretsar. Tidigare har det ju inte hetat “när” utan “om”. Slut med det nu.
Den svenska krigsmaktens överbefälhavare Micael Bydén har varit noga med att poängtera att vad som förestår är inte att bara den svenska militären ska anslutas till NATO. Det är enligt ÖB Sverige som ska anslutas. Och Bydén har i det sammanhanget noga understrukit att det kommer att bli stora förändringar. Det kommer det svenska folket snart att bli varse, enligt ÖB.
Jag tror honom. Om Sverige blir ett jättestort förankrat hangarfartyg inom det kärnvapenbestyckade Pentagons hemmaterritorium, om Sverige förvandlas till en lydig vasall till gränslöst arroganta och mer eller mindre galna US-amerikanska politiker och NATO:s militärindustriella komplex – då blir det stora förändringar.
Men Bydéns vision får inte bli verklighet! Vi måste för i h-e sätta oss till motvärn! Och gå till motoffensiv!
Vi får aldrig, aldrig acceptera ett framtidsscenario där vi blickar över ett landskap av grushögar som en gång var vår stad. Vi får aldrig acceptera tanken på att det vi i hopplös resignation bör göra är att förbereda massgravar där vi kan skyffla ner våra anhöriga och grannar!
Som jag ser det är det enda anständiga vi kan göra, och omedelbart ta tag i, det är att utanför makthavarnas kontroll bygga upp en kraftfull folklig fredsrörelse. I Sverige och i samarbete med människor i alla andra länder. Vi måste slå tillbaka militaristerna och alla vapenskramlande psykopater. Annars kommer det garanterat att gå väldigt illa.
Nu vet jag att det i Sverige redan är så illa att fredsrörelsen av militären, säkerhetspolisen, en stor del av medierna och av många ledande politiker i våra riksdagspartier, mer eller mindre med automatik utpekas som “Putin-kramare” och illvilliga spridare av “desinformation”. På så sätt försöker man skrämma folk till tystnad.
I verkligheten är det så att en bred internationell och internationalistisk fredsrörelse den dag den reser sig kommer att sopa undan Putins reaktionära och psykopatiska borgarregim med samma kvasttag som den sopar undan militaristerna i Washington och de våldsbejakande NATO-vasallerna Stockholm och Helsingfors.
“I begynnelsen var kärret, gräftan – och Jussi,” (Väinö Linna – Högt bland Saarijärvis moar, sid 1, rad 1).
Så ner med gräftan i kärret! Jussi klarade det. Han var ensam. Vi är väldigt många.
Antti Siimäxi,
Eskilstuna
