“The winner takes it all”
Tories vann en förkrossande seger i det Brittiska valet. Labour gjorde ett av de sämsta valen någonsin.
Så ser de braskande rubrikerna ut. Och visst, det blev en brakseger för de konservativa, och ett rejält bakslag för Labour.
Framför allt om man enbart ser till mandatfördelningen i parlamentet. Av de 650 platserna tog Tories 365, medan Labour fick 203.
Men nu är valsystemet i Storbritannien lite speciellt jämfört med till exempel valsystemet till riksdagen vi har här i Sverige. Här har vi flera mandat i länen som ska fördelas mellan partierna utefter hur många röster de får. Dessutom har vi utjämningsmandat för att rätta till alltför stora orättvisor. Allt enligt principen att varje röst ska ha samma värde.
I Storbritannien har man enmansvalkretsar. Det största partiet får detta enda mandat. Alla andra blir utan. Precis som i ABBA-låten:
“The winner takes it all.
The loser standing small”
Det är ett valsystem som kan slå ganska märkligt, i alla fall med svenska ögon sett. Det är ett system som gynnar de stora partierna.
Valresultatet ger Tories 43,6 procent av rösterna och 365 mandat.
Labour får med sina 32,2 procent av rösterna 203 mandat.
Det betyder att fördelningen av mandaten långt ifrån speglar hur många röster respektive partier får.
Tittar man på hur mandatfördelningen utifrån andelen röster får man följande:
Tories 43,6 procent av rösterna och 56 procent av mandaten
Labour 32,2 procent av rösterna och 31 procent av mandaten.
Alltså helt uppenbart att det största partiet gynnas av systemet med enmansvalkretsar. Högerpartiet Tories vann som synes en egen majoritet sett till parlamentsplatser. Utan att vinna en majoritet bland väljarna.
Några andra iakttagelser:
Scottish National Party får med sina 3.9 procent av rösterna 7,4 procent av mandaten.
Med endast 0,8 procent av rösterna får Democratic Unionist Party 8 mandat.
Men De Gröna (Green Party) får med sina 2,7 procent av rösterna endast 1 mandat.
Det blir mycket siffror. Vad jag vill visa är att valsystemet slår vilt åt olika håll, men att det framför allt är det största partiet som gynnas.
Visst, en brakseger för Tories i mandat räknat.
Men inte riktigt så dåligt om man ser till antalet och andelen röster.
14,9 miljoner röster för Tories.
10,3 miljoner röster för Labour
Lägger vi till Nationalistpartiet i Skottland, som får ses som ett vänsterparti, med sina 1,2 miljoner röster. De Grönas 866 000 röster, samt ytterligare något litet parti som lutar åt vänster, så ser man en bred vänster som samlar uppemot 39-40 procent av väljarna.
Jag noterar att i media, Radio, TV och de tidningar jag läst, ser jag bara att man redogör för mandatfördelningen när man beskriver Tories förkrossande seger.
Inte ett ord om hur många procent de olika partierna fått, för gjorde man det skulle man också få en bild av hur orättvist valsystemet i Storbritannien slår. Tories stora majoritet i parlamentet uppnåddes trots att klart färre än hälften en av väljarna röstade på detta parti.
Huruvida det finns någon debatt om detta valsystem i Storbritannien känner jag inte till.
Rolf Waltersson
