Ibland händer underliga ting. Idag när jag var på väg till markan vid Strömsholm för att fika, läsa tidningen och lösa korsord, lyssnade jag på musik i bilen.
Det var Freddie Wadlings CD “Efter regnet”. Den gavs ut 2015. Freddie Wadling dog året därpå, så det här är hans sista skiva.
Just som jag svänger av efter Kvicksundsbron och in på “gamla” vägen mot Västerås och Strömsholm, spelas näst sista spåret på CD:s som har titeln; “Här slutar kartan”:
“Här slutar kartan
Här slutar allmän väg
Vänd om vänd tillbaka
Du kan ännu ändra dig”
I samma ögonblick får jag syn på den igenväxta vägen, smal som en upptrampad kostig, och skylten.
Vilket sammanträffande. Just när jag hör orden “Här slutar gatan. Här slutar allmän väg…” dyker den här bilden upp mitt framför mina ögon.
Faktiskt lite komiskt också med tanke på skylten. Dels för att den visar att det är förbjudet att köra bil och motorcykel på den ofarbara smala kostigen, så skylten förefaller en aning “överflödig”. Men den har stått där i många år.
Det är en gammal vägskylt som patinerats genom åren. Jag har ju en tid haft det något udda intresset att fota just gamla vägskyltar som patinerats och blivit som konstverk längs våra vägar.
Sista versen på “Här slutar kartan”:
“Här slutar kartan
Det är därför du är här
På våran karta finns inte plats för ditt begär
Ingen plats för drömmar
Eller frågor, bara svar
För världen är använd
Det finns inget syre kvar”
Ganska dystopiskt kan tyckas. Något som förstärks av bilderna på Freddie Wadling på albumets fram- och baksida.
Rolf Waltersson
Lyssna på: Här slutar kartan – Freddie Wadling – YouTube
