För någon vecka sedan besökte jag Eskilstuna Folkhögskola där jag fick syn på en utställning med Haiku-dikter skrivna av några elever.
Det är 16 elever från ”Grund SVA” som jag tror betyder grundkurs för elever med svenska som andraspråk.
De skriver själva att ”dikten handlar om hur vi mår när vi inte mår så bra. Och till varje dikt har vi valt en bild som vi tycker representerar dikten”.
Eftersom jag inte vet ett skvatt om vad Haiku-dikt är utan bara har en vag aning, blev jag nyfiken och har försökt sätta mig in i vad som menas med haiku-dikt.
Haiku är en japansk kortdikt, eller versmått som består av 17 mora som ska vara uppdelade på tre enheter om 5, 7 och 5 mora. En mora är den ”minsta bärande ljudenheten.
En mora motsvarar ungefär en stavelse i vårt svenska språk. Lite förenklat kan man hävda att en haiku-dikt bör bestå av tre rader.
Den första raden har 5 stavelser, den andra raden har 7 stavelser och den tredje raden har 5 stavelser.
I en haiku-dikt bör det också finnas ett ord som förknippas med en årstid. Till exempel ”halsduk” som förknippas med vinter,”snödroppe” som förknippas med vår eller ”kortbyxor” som förknippas med sommar.
Haiku-dikter kan härledas tillbaka till 1600-talet och poeten Matsuo Basho. Här en av hans dikter:
”Den gamla dammen
en groda hoppar i
ljudet av vatten”
-Matsuo Basho, 1644-1694
Men det var poeten Masaoka Shiki som myntade begreppet haiku i slutet av 1800-talet. Här är en haiku han skrivit:
”När jag såg mig om
var den jag mötte plötslig
borta i dimman”
(tolkning till svenska av Per-Erik Wahlund)
Några tolkningar till svenska av japanska haiku-dikter har gjorts av Lars Vargö. Här är ett par exempel:
”Dagsländan sätter sig
på min fingertopp
luktar gammal fisk”
-Kiyosaki Tosho, 1922-1999
”Vårvindar,
slottet uppenbarar sig
ovanför tallen”
-Masaoka Shiki, 1867-1902
Ett par haiku-dikter av kända svenska författare och poeter:
”Himlen strålar svar
över septemberträd
Kanske aldrig mer”
En dikt av Sonja Åkesson (1926-1977) som hon skrev i diktsamlingen ”Sagan om Siv” när hon låg döende i cancer.
Tomas Tranströmer (1931-2015) struntar i haikuns konventioner. Han behåller stavelseräkningen, som egentligen inte är särskilt relevant på svenska eftersom det ändå inte finns mycket likhet mellan svenska stavelser och japanska tecken. Hans haiku är fyllda av metaforer som går sina egna vägar:
”Se hur jag sitter
som en uppdragen eka.
Här är jag lycklig”
Till sist en haiku av Kobayashi Issa (1763-1828) tolkad till svenska av Per-Erik Wahlund. Bland de haiku-dikter jag fått syn på när jag skrivit detta får den här bli min absoluta favorit, tätt följd av Tomas Tranströmers haiku.
”Mitt i vårregnet
lär en liten flicka sin
kattunge dansa”
Text och foton Rolf Waltersson
