Rasmus Klockljungs intervju med Mikael Hedlund har tidigare vari publicerad i tidningen Internationalen. Mikael Hedlund är ordförande fackklubben Seko Lokförarna SJ Stockholm/Hagalund.
*****
Missnöjet med avtalet gör att drygt 20 klubbar inom spårtrafiken skrivit under ett upprop där de kräver att bland annat förbundsordföranden avgår. Bakgrunden är att Seko och Almega Tågföretagen slöt ett nytt avtal några timmar innan den planerade strejken inom spårtrafiken skulle inletts.
Redan samma dag som det nya avtalet slöts var kritiken hård från de Seko-medlemmar som deltog i en demonstration mot förbundsledningen (se Internationalen 20/2023).
En dryg vecka senare hade missnöjet lett fram till att ett upprop skrivits och fått stöd av ett tjugotal klubbar där de levererar svidande kritik mot förhandlingsresultatet och sättet avtalet tagits fram på. Nu måste de ansvariga i förbundsstyrelsen avgå, menar klubbarna som skickade uppropet till förbundsstyrelsen den 25 maj.
Initiativet till uppropet togs av Seko Lokförarna SJ Stockholm/Hagalund, där Mikael Hedlund är ordförande. För Internationalen berättar han om upprinnelsen.
– Utfallet av avtalsförhandlingarna är inte i närheten av vad vi hade hoppats på. Vi har förståelse för att det man begär också är det det minsta man kommer ut ur rummet med, men samtidigt känns det inte som man har försökt sätta någon ordentlig tyngd bakom sina krav. Det finns ett antal uttalanden som man kan ifrågasätta.
– Vår förbundsordförande Gabriella Lavecchia hävdar bestämt att vi inte kunde ha kommit fram till ett bättre avtal än det som nu har slutits. Det är i min värld rena spekulationer, för det kan man inte veta. Det är svammel.
Mikael Hedlund säger att det inte bara är själva avtalet utan även hur förhandlingen gick till som han är kritisk mot.
– Vi har haft en väldigt långdragen men gedigen process kring hur vi har kommit fram till våra avtalsyrkanden. För snart ett år sedan uppmanade den centrala ombudsmannen på spårtrafikområdet de olika klubbarna att komma fram till högst ett visst antal förslag på yrkanden.
– I vår klubb hade vi en process som började i slutet på förra sommaren med flera medlemsmöten för att vaska fram förslag på avtalsyrkanden och välja vilka tre vi vill prioritera. De hamnade till slut på en avtalskonferens där det deltog förtroendevalda för förbundets medlemmar inom spårtrafiken där man gått igenom alla förslag som kommit in och kommit fram till vilka krav som ska väljas. Dessutom har förbundsstyrelsen ställt sig bakom att vi ska driva de här prioriterade kraven.
– Men under själva förhandlingen med Almega petades först den regionala ombudsmannen från den, och i stället klev förbundets avtalssekreterare Ulrika Nilsson och förbundsordföranden Gabriella Lavecchia in i förhandlingen.
– Någonstans har det skurit sig och flera i delegationen har vittnat om att avtalssekreteraren inte har haft rätt kunskaper för att involvera sig i förhandlingsarbetet. Man har i ett kritiskt skede i processen behövt sätta henne i skolbänken och förklara grundläggande begrepp. Det är svårt för en utomstående att förstå vad som är viktigt för oss inom spårtrafiken, som är en säregen bransch. När hon har pratat om en sak har man från delegationen behövt gå in och förklara att det inte är det som är viktigt, utan vi måste fokusera på det som är viktigt för vår bransch. Det verkar inte ha fallit i god jord, säger Mikael Hedlund.
Strax därpå försvann också den centrala ombudsmannen Thomas Gorin Weijmer ur bilden …
– Enligt de uppgifter jag har fått, och som jag inte har någon anledning att betvivla, har han satts under press att ta ställning för något som han inte känner att han kan ta ställning för och sedan förklara för förhandlingsdelegationen att “det här budet är bra, det ska vi godta”. Han sade upp sig på stående fot. Då står vi där med en delegation som är enbart rådgivande, utan ombudsmän, och med en avtalssekreterare som inte kan spårtrafik och en förbundsordförande som inte heller kan spårtrafik. Jag tycker inte det är konstigt att förbundsordföranden för Seko inte är insatt i spårtrafik för förbundet omfattar många branscher, men här är det dags att man inser sina begränsningar. Vad är vi kapabla att fatta beslut kring och vad ska vi överlämna åt andra som har rätt kompetens?
Utfallet blev till slut klent, menar många medlemmar. Kravet på stopp för sena schemaändringar resulterade i en avgiftstrappa. Ju senare företaget ändrar schemat, desto mer ska det kosta. Något som Mikael Hedlund menar inte fungerar.
– Det finns redan idag ett system med liknande avgifter, och vi har lärt oss den hårda vägen att de summor som är angivna i vårt kollektivavtal är alldeles för låga för att stävja det missbruk som det faktiskt handlar om när man ändrar arbetstid med kort varsel fram och tillbaka. Det är alldeles för billigt.
– Nu finns det en möjlighet att träffa individuella överenskommelser när det gäller övertidsarbete som överstiger de 200 timmar per år som tidigare varit tillåtet. Det har tidigare funnits möjlighet att förhandla kring det här och de gånger som det inte gått till på rätt sätt har man kunnat utkräva ganska stora skadestånd från de arbetsgivarna. Det är en viktig fråga rent principiellt som man nu har släppt ifrån sig.
“Agerandet från de ansvariga i förbundsstyrelsen har allvarligt skadat vår fackförening och våra framtida möjligheter för att flytta fram positionerna. Det finns inte längre några förutsättningar för fortsatt förtroende för de ansvariga. Vi kräver att förbundsstyrelsen tar sitt ansvar. Vi kräver de ansvarigas avgång”, står det i uppropet.
Konkret, vilka är det som ni anser är ansvariga?
– Vi har uttryckt oss så för att vi vet att förbundsordföranden Gabriella Lavecchia och avtalssekreteraren Ulrika Nilsson har varit involverade.
– Vi har lämnat en öppning för dem att återkomma med ett annat besked än att enbart de två är de slutgiltigt ansvariga. Om de säger att även hela det verkställande utskottet, som består av fyra personer i förbundsstyrelsen, är ansvarigt, då kommer inte vi motsätta oss att alla dessa avgår.
– Nästa ordinarie kongress inom Seko ska hållas 2025, men möjligheten finns att begära en extrakongress. För det krävs stöd av tio procent av medlemmarna, och den fråga det gäller ska då tas upp under kongressen.
– Om det finns någon form av maktmissbruk inblandat, vilket jag skulle sträcka mig till att påstå att det är, så kan man på längre sikt skriva motioner till kongresser för att reglera hur det ska gå till vid avtalsförhandlingar, om man tycker att det är ett problem med styrning uppifrån.
– Vi har valt att inrikta oss på att ta tillbaka kontrollen över vårt förbund, så det tar bättre hänsyn till oss som är Seko, säger Mikael Hedlund.
