”Ett land som inte kan försörja sig själv med mat kan inte vara självständigt”
Ibrahim Traoré, president i Burkina Faso.
Burkina Faso har varit en av planetens fattigaste länder. Beroende av u-hjälp. Dess naturrikedomar (Guld) har kunnat beslagtas av utländska företag. Burkina Faso fick 3 % av vinsterna från guldbrytningen. Franska och kanadensiska aktieägare tog resten. Svälten var redskapet för beslagtagandet.
2022 skedde en militärkupp och Ibrahim Traoré blev president. Han kom att ha en annan inriktning än vad som förväntats. På tre år lyckades man bli självförsörjande på mat och till ock med få ett litet överskott. Det generationer av u-hjälp misslyckats med fixades på tre år.
Arla – mejerijätten – har fått subventioner från EU för att dumpa mjölköverskott i Burkina Faso, med resultatet att mjölkbönderna tvingats lägga ned. Det är nu slut på sådan ”hjälp”.
Fångar fick erbjudandet att få domar sänkta till en tredjedel, om man utbildade sig till bonde. Först skulle fängelset bli självförsörjandet och sedan skapa överskott till samhället. Särskilda ”fängelser” skapades, utan stängsel, och bevakade av fångarna själva, som blev utbildningsanstalter. Fångarna stannade frivilligt – för nu fick de en möjlighet att försörja sig, ”få ett liv” och bli till nytta.
Utvecklingen mot självförsörjning möjliggjorde att man kunde nationalisera naturrikedomarna. Två månader efter övertagande var man upp i samma produktionskapacitet som tidigare.
Kvartalsvisa offentliga redovisningar och transparens har blivit ledordet för att förhindra att korrupta byråkrater kapar åt sig. En lagstiftad fördelning av vinsterna har fastställts och drivs av en separat myndighet – National Resourses Trust. 30% av vinsten ska gå till infrastrukturinvesteringar. 25% till utbildning och hälsovård, 20% till framtida industriinvesteringar, 15 % välfärds investeringar och 10% till gruvsamhället.
I Ghana fick staten 10% av guldinkomsterna och resten gick till bolagsägarna. Nu har den verksamheten nationaliserats och det går en ”flodvåg” av nationaliseringar i Västafrika.
USA/Frankrike, Nato är för försvagat för att kunna vidta åtgärder som i Libyen 2011. Ukraina-kriget har dränerat slagkraften. Dessutom har Mali, Burkina Faso och Niger slagit ihop sina arméer i kampen mot islamistiska terrorister och legosoldater. En egen vapenindustri håller på att byggas upp.
Sverige har en försörjningsgrad på 50% och hälften av bönderna är över 65 år. Kanske dags att skicka de svenska riksdagsledamöterna på kurs till Burkina Faso för att lära sig hur man sköter ett land?
Åke Paulsson
