Idag för hundra år sedan, den 14 juni 1918, antog den svenska riksdagen en ny fattigvårdslag. 1917 hade den nya liberala regeringen med Nils Edén tillträtt. För första gången ingick socialdemokrater. Tre till antalet var de, och en hette Hjalmar Branting. Den nya lagen innebar bland annat förbud mot fattigvårdsauktioner och så kallad rotegång. Och att ålderdomshemmen ersatte fattigstugorna.
Idag, den 14 juni 2018 beslöt en majoritet av Eskilstunas kommunfullmäktiges ledamöter att i praktiken förbjuda fattiga människor att tigga.
Ledningarna för S och M har gått i spetsen för att få bort de fattiga från offentliga platser i Eskilstuna. SD och C har givit dem stöd.
Eftersom m-styrda Vellinge misslyckats med få igenom ett förbud rakt upp och ner har kollegorna och Jimmy Janssons socialdemokrater valt en listig omväg: Det ska krävas polistillstånd för att tigga, och tillståndet skall kosta pengar.
Tillståndskravet gäller “passiv pengainsamling”. Eftersom de fattiga EU-migranternas tiggeri just är passivt.
Om polisen bedömer tiggande på en viss plats som ordningsstörande ska man söka tillstånd.
Men eftersom det passiva tiggandet svårligen kan sägas vara ordningsstörande har S och M i Eskilstuna valt att komplettera tillståndskravet med en avgift för tillståndet. Ett kompletterande hinder, och naturligtvis ett fruktansvärt effektivt hinder för utfattiga människor som kämpar för överlevnad. 150 kronor om dagen ska det handla om. Hur ofta får en tiggare under en dag 150 kronor i pappmuggen under en dag? Förmodligen väldigt sällan.
Alltså: Då tiggandet inte är ordningsstörande så handlar förslaget från S och M om att antingen ta pengar från mycket fattiga människor eller om att genom att använda ett för de fattiga övermäktigt ekonomiskt vapen tvinga bort dem. Vi utgår ifrån att det är det senare som gäller.
Jimmy Janssons initiativ, “Eskilstuna-modellen”, har rönt stort intresse i landet. I medierna har han försökt framställa det som att han värnar “de utsatta”. Han har inte lyckats med det, vilket å andra sidan inte spelat någon som helst roll vad gäller stödet från SD och M. Det stödet har varit odelat entusiastiskt.
Samtidigt som stadens välbeställda skikt letar efter en “slutlösning” vad gäller de fattiga romernas närvaro, understödjer de styrande i kommunerna ett annat inslag som på senare tid antagit skandalösa proportioner.
Vi tänker på de stora inglasade reklamaffischerna på kommunens många annonspelare, som pumpar ut spelbolagens käcka uppmaningar till Eskilstunaborna.
Spelbolagen utgör en parasitär bransch i lyxförpackning. Reklambolagen som snickrar till deras försåtliga budskap likaså. Effekterna av verksamheten är för många människor fullkomligt förödande. Det underliggande budskapet om lyxkonsumtionens meningsfullhet är ett hån mot de värden och de mål som vi solidariskt nu måste ta oss an.
Vi är säkra på att den tanken aldrig slagit Jimmy Jansson att han skulle kunna driva frågan om förbud mot spelreklam på kommunens anslagstavlor.
Varför då? Jo därför att han är helt fången i kapitalismens synnerligen “aktiva penga-insamlande”, och i det profitbaserade samhällets iskalla logik och moral.
Och det är just därför han hellre sparkar på de fattigaste bland fattiga, än utmanar det ojämlikhetsskapande samhällssystem som han blivit en välbetald och privilegierad kugge i.
eFOLKET, ledarredaktionen.
