Just nu är Ola Aurell på turné med sin show En vidrig kväll med herr Aurell. Under torsdagskvällen landade han på Bonden Bar på Söder i Stockholm och bjöd på totalt galen men ack så rolig underhållning.
Ja, en vidrig kväll är precis vad det låter, där Ola Aurell plockar fram sina mest vidriga sånger, de äckelmagade behöver icke göra sig besvär, stanna hemma! Likaså de som inte förstår sig på ironi, eller kort och gott de som vill ha sin Lasse Berghagen för det han är. Det vill säga utan några ytterst perversa och sjuka antydningar i till exempel En kväll i juni.
Det är en kavalkad i smaklöshet men det finns samtidigt en stor poäng i flera av texterna och förstår man inte den poängen, då förstår man inte Ola Aurell. Han tar upp ämnen som är så pass tabubelagda och magstarka att det inte går att missa ironin. Den ruttna kvinnosynen till exempel, den är inte hans, men han driver friskt med de som har den, incels nämns titt som tätt, som i Jens med säcken.
Herr Aurell är en hårklyvare av stora mått. Hans besitter en genial förmåga att vrida och vända på ord. Ta till exempel den inledande Pierre Isacsson-dängan Då går jag ner i min källare, den har Aurell skrivit om till en Fritzl-doftande version. Med hans magnifika ordtrollande blir det otäcka ämnet otroligt roligt.
Ola Aurell har dessutom en framtoning som är så underhållande. Det försiktiga och nästan lite fumliga blir en oslagbar kontrast till det burleska. Publiken inne på Bonden Bar vrider sig av kroniskt gapskratt under de nästan två timmar som Aurell uppträder. Jag tror inte att stämningen varit så uppsluppen på Söder sedan Hammarby tog SM-Guld 2001.
Text: Mikael Ström
Foto & film: Maria Ström
