Vi är många som sett dessa gamla milstolpar som står längs våra färdvägar. Det är främst längs de gamla krokiga vägarna mellan socknarna man hittar dessa milstolpar.
Jag har blivit nyfiken och försökt gräva lite i bakgrunden till dessa stolpar och vilken funktion de hade:
“Milstolpar sattes upp i Sverige under perioden 1649-1870 och skvallrar om att det en gång i tiden klapprade många hovar längs vägen.
Det var landshövdingarna i de olika länen som blev ansvariga för att milstolpar uppsattes. Milstolparnas funktion sammanhänger med gästgiveri- och skjutsväsendets organisation. Genom milstolparna kunde resans längd beräknas. Vägvisning till olika orter började tillämpas från mitten av 1700-talet.
Resans längd skulle kunna mätas från båda hållen. Därför sattes milstolpar upp efter systemet 1 mil, ½, ¾, och ¼ mil. Mellan varje stolpe var det alltså en fjärdedels mil (c:a 2 672 meter). Från denna indelning kommer uttrycket “en fjärdings väg”. I samband med att metersystemet infördes 1878 upphörde efterhand milstolparna att gälla.
Milstolparna tillverkades i trä eller sten. Från 1700-talet blev stolpar av gjutjärn vanliga. Utöver avståndet finns på stolparna vanligtvis även årtal, kunglig krona och landshövdingens i länets initialer…
Det finns ca 8 000 bevarade milstolpar som är värdefulla tidsdokument”. (se lästips)
Dåtidens mil är inte samma som dagens mil:
“I 1649 års gästgiveriförordning infördes för första gången en normerad svensk mil för hela riket, fastställd till 18 000 alnar, vilket motsvarar 10 688 meter”
“En fjärdingsväg är en fjärdedels gammal svensk mil. En fjärdingsväg motsvarar 9 000 fot eller 4 500 alnar, alltså 2 672 meter eller 2, 672 kilometer”. Wikipedia.
Jag hade sedan tidigare tagit bilder på några milstolpar jag stött på i trakterna runt Eskilstuna och i närheten av Strömsholm, Västmanland.
Jag tog en rundtur i “hjärtat” av Sörmland i trakterna rund Hälleforsnäs och Flodafors med det typiska Sörmländska landskapet med ömsom skogar och betesmarker på böljande kullar där det nu går betande kor, jag anade att det kunde finnas gamla milstolpar.
Mycket riktigt – jag hittade fyra stycken. Vid den ena finns det dessutom en liten informationstavla där man förklarar när, var och hur det gick till på den tiden och att milstolparna i trakten blev gjutna vid Hälleforsnäs bruk.
Texten på informationsskylten:
“Under hela medeltiden hade kronans ämbetsmän och hovet fria skjutsar inom landet. Allmogen och bönderna utnyttjades för dessa skjutsar. År 1642 infördes på grund av det kraftigt ökande resandet den s.k. skjutsfärdspenningen, en avgift som gjorde det möjligt att förse ämbetsmännen med resepenningar och traktamenten. Det blev kammarkollegiet som administrerade dessa penningar, och därför begärde de regelbundet in uppgifter om avstånd mellan olika orter och gästgivaregårdar för att kunna kontrollera reseräkningarna.
Ett stort problem för kammarkollegiet var att avståndsuppgifter för det mesta saknades. Ett annat stort bekymmer var att det fanns ett folkligt motstånd mot skjutsningarna.
Lösningen var att införa en enhetlig mil, sedan mäta vägarna efter samma måttstock för att därefter kunna betala skjutsbönder och allmoge den summa som de var berättigade till.
1649 års gästgivareförordning beslutade att: “vägarna skola mätas med snören, så att alla mil blir lika långa och skall sextusen famnar göra en mil, och vid var mil uppsättas vissa stenar och kännemärken, de resande man till rättelse”.
(6 000 famnar = 18 000 alnar = 36 000 fot)
Milstolparna sattes alltså upp för att skapa förtroende för vägens ordentliga uppmätta längd. Milstolparna skulle vara prydliga och en heder för länet. Från början ansvarade landshövdingar och kronobetjäningen för att det fanns milstolpar, men detta ansvar lades senare ut på kronofogdar och länsmän. Ibland kunde även någon enskild få detta ansvar.
Milstolpar uppsattes på privat bekostnad och initiativ förekommer på många håll runtom i landet. Det var framför allt järnbruken som för sina transporter var angelägna om att väglängderna var uppmätta och erkända, dessa s.k. bruksmilstolpar var ofta av gjutjärn.
Nästa stora längdmåttsnormering blev meter-reformen som kom 1878. Vägstolpar uppsatta efter denna reform kallades kilometerstolpar. Det avgörande om en stolpe ska kallas milstolpe eller kilometerstolpe är om grunden för dess utplacering var den mil som infördes 1649, eller den nuvarande som infördes 1878.
(Många milstolpar i denna trakt är tillverkade i Hälleforsnäs)
Uppgifter hämtade ur: MIL.stolpar Stockholm, Uppsala, Södermanland, av Stefan Nordin. Granheds Bygdegårdsförening/ 2004.
Om ni funderar över den märkliga rubriken. Jag hade i mitt huvud att jag nånstans hör detta med “en halv fjärdingsväg”.
Efter att ha letat runt hittar jag texten på en av mina CD-skivor. En samlings-CD där olika sångare och musiker framför tonsatta dikter av Nils Ferlin. En av dessa är “Gick jag allena” ur diktsamlingen “Kejsarens papegoja” från 1951:
“Men gick jag allena i många de mil
dit oron kallade mej
förglömde jag då dessa många de mil
för en halv fjärdingsväg med dej?
Det gjorde jag ej – blir mitt klumpiga svar,
nej, faktiskt: jag gjorde det ej.
Men en vackrare väg jag ej vandrat har
än en halv fjärdingsväg med dej”
Lästips:
- Viktiga milstolpar i vägarnas och resandets historia – Jönköpings läns museum (här ser man bilder på några av de äldsta milstolparna)
- Byarna delade ansvaret för gästgiverierna – popularhistoria.se
- Historiska vägar – Milstolpar – 4trail Äventyr till häst
- Fjärdingsväg – Wikipedia
- SLM M006901 – Milstolpe i Floda år 1949 – Sörmlands Museum (Här finns bild på samma milstolpe som jag fotograferat. Symbolen på stolpen är en ek, som var Oppunda härads vapen)
- Lasse Lindbom: Gick jag allena – Nils Ferlin – YouTube
- Gick jag allena – Bettlare & Lösfolk – Tropic – YouTube
- Gick jag allena – Jeja Sundström – Tropic – YouTube
Rolf Waltersson
