Ibland känner jag mig som en gnällig gammal gubbe. Jag känner mig som Ove i filmen ”En man som heter Ove” med Rolf Lassgård i huvudrollen. Ni som sett filmen vet vad jag menar. Ove var bostadsområdets ”ordningsman” som klagade på allt, katter, bilkörning inom området. Han svor och plockade upp fimpar och kollade att garageportarna var låsta inför natten.
När Ove skulle hänga sig gick repet av. Då gick han tillbaka till affären och skällde ut expediten för att de sålde rep som var av så dålig kvalitet.
Ove var också språkpolis som muttrade och tillrättavisade de som sa fel. ”Folk vet ju inte ens skillnad mellan han och honom”.
Lite då och då blir jag också språkpolis. Jag retar upp mig på är denna flora av utrikiska ord och uttryck som slängs in i meningar helt omotiverat. Vad som sägs och skrivs blir ju inte tydligare, snarare tvärtom. Är man inte ”uppdaterad” blir mångt och mycket obegripligt, eller i alla fall mer svårbegripligt än det skulle behöva vara.
Att jag inte förstår, eller vill förstå, vad som skrivs när man använder utrikiska i reklamsammanhang stör mig inte så mycket eftersom jag är allergisk mot reklam, oavsett om jag begriper eller inte. Jag tycker bara det är fånigt.
Förmodligen ska det uppfattas som ”häftigare” om man skriver på utrikiska.
Däremot är det ett större problem när man i debatter och andra viktigare sammanhang slänger sig med inkastade utrikiska ord lite här och där så att man inte förstår vad som sägs. Vid senaste partiledardebatten i riksdagen lyssnade jag på radion och hörde Mp:s Isabella Lövin säga något som lät ungefär så här. Eftersom jag inte vet vad hon sa vet jag heller inte hur det stavas. Men ungefär så här:
Vi vill gärna se ”önju grin dil”.
Centerns Annie Lööf sa något ungefär så här vid samma riksdagsdebatt: ”Vän tej go lo vi go haj”.
En programledare i radioprogrammet ”Ring P1” sa: Här har vi ett ”kejs”. Vid ett annat tillfälle sa hon: Man får väl vara ”häppi” med den lön man har.
Ett annat exempel är tidningsklippet från Eskilstuna-Kuriren idag 15 maj där man skriver om ett moderat förslag att avskaffa public service, alltså SVT, Sveriges Radio och Utbildningsradion:
”If it ain´t broke, don´t fix it”.
Jag skulle kunna rabbla mängder med exempel på hur en del vill verka ”häftiga” genom att slänga in utrikiska ord och meningar på ett meningslöst sätt. Det blir bara löjligt och förvirrande.
Ibland tänker jag också på alla invandrare som har kravet på sig att lära svenska så fort som möjligt. Det finns till om med krav på språkkunskap i svenska för att få medborgarskap.
Inte blir det lättare att lära sig svenska om man läser svenska texter där många av orden och meningarna inte ens är svenska.
Jag är naturligtvis fullt medveten om att språket förändras och att man hämtar in ord och uttryck från andra språk. Ord som med tiden blir en naturlig del av vårat språk. Vårat språk är full med ord som vi hämtat från andra länder i Europa och från andra världsdelar
Jag säger som finansminister Gunnar Sträng sa en gång i tiden:
”Man ska inte slänga sig med en massa utrikiska ord så länge vi har en adekvat svensk vokabulär”.
Eller som Povel Ramel sjöng om svårbegripliga texter: ”Jag går hem och slår i lexikon. Först då blir jag förbannad.
Text och foton Rolf Waltersson
