Den militära och politiska utvecklingen i Ukraina-frågan visar med skrämmande tydlighet på nödvändigheten av formandet av en med självtillit och målmedvetenhet beväpnad folklig fredsrörelse. Det kan idag framstå som en övermäktig uppgift. Men den folkliga självtilliten måste nu börja byggas genom initiativ som ger inspiration och skapar en spiral av mobiliseringar världen över. Samhällssystem och politik skapas av människor, världen görs av människor och en oanständig värld kan göras om! En fredlig värld är möjlig!
Den grundläggande utgångspunkten för en internationell fredsrörelse måste vara att avvisa uppslutning bakom den ena eller den andra av krigsherrarna. Avrustning, nedbrytande av de militärindustriella komplexen, mellanfolklig vänskap och social rättvisa måste vara ledstjärnorna.
Den svenska regeringen basunerar nu ut USA och NATO:s budskap att de ryska kraven på en inflytandesfär och dominans i förhållande till omkringliggande stater är oacceptabla. Som om inte de i NATO ingående kärnvapenbestyckade stormakterna USA, Storbritannien och Frankrike som en självklarhet runt om i världen tillämpat och tillämpar just politiken för dominans och kontroll! USA ser idag hela Latinamerika som sin “inflytelse-sfär”, en kontinent där man tagit sig rätten att ingripa politiskt och militärt. Och alltid för att främja regimer som garanterar det US-amerikanska finanskapitalets svängrum.
I Europa betraktar USA:s politiska, ekonomiska och militära “elit” inte bara Polen och de baltiska staterna som satelliter. Det gäller också stater som Albanien, Kosovo, Bulgarien och Rumänien. Och nu det av kapitalistiska oligarker styrda Ukraina.
Också Sverige ingår idag i USA:s och NATO:s sfär. Sveriges strategiska underordning under USA inleddes redan genom kalla kriget. FRA blev en del i USA:s spionage mot Sovjetunionen, och SÄPO och den militära underrättelsetjänsten knöts (knöt sig själva!) till sina US-amerikanska och brittiska motsvarigheter. Under åren innan han mördades verkade Olof Palme för att ge den officiella neutralitetspolitiken ett reellt innehåll. Efter mordet konstaterades från USA-håll att Sverige “nu åter blivit ett normalt land”.
“Normaliteten” har i dessa dagar tagit sig uttryck att USA-trupper välkomnas till Gotland och NATO-övningar kan genomföras kors och tvärs i landet. Överflygande B-52:or har blivit en “normalitet”.
Ett annat uttryck för “normaliteten” var när Sveriges regering valde att inte inför riksdagen lägga fram FN-resolutionen om kärnvapenförbud, som svenska representanter varit med om att arbeta fram. Det behövdes bara några irriterade väsningar från USA, Frankrike och Storbritannien för att Hultqvist och den svenska regeringen skulle kasta resolutionen i papperskorgen. Att SSU. det socialdemokratiska studentförbundet, Tro och Solidaritet, kvinnoförbundet och Olof Palmes Internationella Center protesterade har inte hjälpt. När USA hävdade sin rätt att styra sin inflytelsesfär var det krigsminister Hultqvists ord som gällde.
På andra sidan i konflikten har vi den ryska borgerliga regeringen. Vladimir Putin representerar i grunden det ryska överklassetablissemanget. Ideologiskt står hans bonapartistiska regim på en anti-socialistisk och national-konservativ grund, kännetecknad av auktoritärt styre och nostalgiskt tillbakablickande mot den för-sovjetiska tsartidens ryska imperiebyggande. Putins allians med den rysk-ortodoxa kyrkans genomreaktionära ledarskap är också en grundpelare i hans maktstrategi.
Putins nationalistiska retorik är rena motsatsen till den linje i den nationella frågan som 1917 förespråkades av Lenin och de ryska socialistiska revolutionärerna. Lenins linje var att erkänna av imperiet förfördelade nationers rätt till självbestämmande och rätt till avskiljande; inte för att separation alltid var att föredra utan därför att anständiga relationer endast kan byggas på frivillighet. Lenin och de ryska revolutionära socialisterna såg den storryska dominanshävdande nationalismen som ett gift som undergrävde internationalistisk solidaritet och främjandet av mellanfolklig vänskap.
En demokratisk socialistisk regering i Ryssland skulle idag bemött USA:s och NATO:s aggressiva inringningspolitik med appeller om fred och samarbete, riktade till folken i östra Europa. Den skulle ha vänt sig till folken i USA och övriga NATO-länder med förslag om omedelbara och kraftfulla åtgärder i riktning mot militär avrustning. Den skulle inte, som Putins regering, skramla med kärnvapenhotet. Den skulle istället utifrån den existerande FN-resolutionen till världens folk, , framlägga ett förslag om omedelbar skrotning av alla kärnvapen. Fredsappellerna skulle som gnistor av hopp och förnuft kunna tända en mäktig folklig rörelse världen över. En rörelse som i sin utveckling skulle förvandla de idag så mäktiga militärindustriella komplexen till grus och vapnen till plogbillar.
En sådan demokratisk och socialistisk regering har vi inte Ryssland idag. Initiativen måste komma underifrån, från fredsorganisationerna och arbetarrörelsen. Vanligt folk måste på nytt lita till sin förmåga. När människor världen över organiserar sig är ingenting omöjligt. En viktig strimma av ljus och hopp har vi fått genom den breda ungdomliga rörelsen för klimatet. Vad som nu krävs är en folklig internationell flodvåg för klimatet, miljön, freden och social rättvisa.
På det parlamentariska planet skulle ett steg i den nödvändiga riktningen omedelbart kunna tas om det svenska Vänsterpartiet beslutade sig för att vända sig till de europeiska vänsterpartierna, som man bland annat i EU-parlamentet samarbetar med, med förslag om gemensamma initiativ. Frågan är om insikten om vad som idag krävs finns inom Vänsterpartiets ledning.
