I Storbritannien och i USA har uppbackare till Israel stämplat det i demonstrationer framförda slagordet From the river to the sea, Palestine will be free som antisemitiskt. Det sägs betyda att Israel skall utplånas och att detta i sin tur innebär att alla judar ska kastas ut. Vilket i sin tur sägs spegla en fientlighet mot judar generellt. Och därför är slagordet antisemitiskt.
I Storbritannien har Labour-partiet suspenderat parlamentsledamoten Andy McDonald därför att han använt slagordet vid en demonstration mot Israels terrorbombningar.
Vi har genom åren fått vänja oss vid att kritik mot staten Israel stämplas som antisemitisk; av företrädare för den israeliska staten och även av politiker och medier i Europa och USA. Även så i Sverige.
Men slagordet om ett fritt Palestina betyder faktiskt bara, och i grunden, att i det område där nu staten Israel, Västbanken och Gaza ligger ska det upprättas en demokratisk stat där människor ska kunna leva som likvärdiga och trygga medborgare. Slagordet betyder således inget annat än att den nuvarande aparheidstaten Israel skall försvinna. Med andra ord står parollen From the river to the sea, Palestine will be free helt enkelt för elementär anständighet, mänskliga rättigheter och ett civiliserat styre.
Israel definierar sig idag som det judiska folkets stat. Denna stat upprättades 1948, och födelseakten ackompanjerades av en våg av blodig terror mot Palestinas arabiska befolkning. Omedelbart drevs närmare 800 000 palestinier ut ur området.
1967 ockuperades ytterligare områden. Idag trakasseras och förtrycks Västbankens arabiska befolkning systematiskt, och fascistoida bosättarligor misshandlar och mördar. Gaza-området har blockerats och förvandlats till något som brukar kallas världens största utomhusfängelse. Idag bombas och beskjuts området med syftet att plåga och utmatta den palestinska befolkningen.
Om man nu tar avstånd från förtryckande apartheid och hävdar att det enda anständiga och civiliserade målet måste vara att upprätta en normal, demokratisk och civiliserad stat utan diskriminering av någon etnisk grupp, har man då gett uttryck för en antisemitisk hållning?
Naturligtvis inte. Vad man gett uttryck för är ett avståndstagande från en statsbildning som bygger på en herrefolksstanke! Och ingenting annat!
De som idag försvarar den existerande statsbildningen Israel försvarar en kolonial statsbildning. Inställningen är ett eko från 1800-talets kolonialism, imperialism och ringaktning av folken i det vi idag kallar Tredje världen. Rasismen finns också där, lurande strax under ytan.
Israels befolkning består till största delen av inflyttade européer och nordamerikaner. Många av dem har sett det som en självklarhet att de människor som tidigare bebott landet ska drivas bort. Idag agerar den fascistoida bosättarrörelsen för en ny våg av bortdrivning av palestinier. Och de som blir kvar ska i evighet behandlas som tredjeklassens invånare. De ska hunsas och exploateras.
En självklar utgångspunkt för en demokrat är naturligtvis att en civiliserad stat måste vara sekulär. Den kan varken vara judisk, muslimsk, kristen eller ateistisk. Den kan inte heller vara diskriminerande på etnisk eller språklig grund.
Inte heller den så kallade “tvåstatslösningen” kan sägas motsvara kravet på en civiliserad lösning. Även den tanken speglar en form av apartheidtänkande. Tanken är ett barn av det djupt olyckliga trixande med folkförflyttningar och separerande av språkgrupper som bedrevs i skuggan av det Första världskriget.
Etniska och språkliga grupper ska kunna leva tillsammans! Allt annat innebär ett knäfall för ett i grunden barbariskt tänkande.
Målet som utifrån ett civiliserat och demokratiskt synsätt måste ställas upp blir att alla de palestinier som sedan 1948 fördrivits skall ges en rätt att återvända.
Ett annat mål måste vara att så många som möjligt av de judar, mestadels européer och nordamerikaner, som bosatt sig i området skall kunna stanna kvar. Dock blir det säkert nödvändigt att skicka de fanatiska fascisterna och rasisterna ut från området, då en demokratisk sekulär stat bildas; en stat täckande hela området från Jordan till Medelhavet.
Alltså: Att förespråka en upplösning av staten Israel är att ta ställning för demokrati och grundläggande anständighet. Det handlar om att ta avstånd från kolonialism och apartheid.
Att förespråka ett upprätthållande av staten Israel är att ta ställning för en unken kolonialistisk och rasistisk herrefolkstanke och i praktiken ett ständigt pågående förtryck.
Är en seger för demokratin och anständigheten en realistisk möjlighet? Just nu ser det onekligen mörkt ut. Men det finns ljus i mörkret. Ett sådant ljus är de manifestationer som genomförts av judiska organisationer i USA och Europa i protest mot de pågående terrorbombningarna av Gaza. Inte i mitt namn har varit det budskap som burits fram i dessa demonstrationer manifestationer.
Dessa judiska demonstranter har genomskådat den koloniala statens retorik. I Sverige och i Väst upprepar politiker och medierna ledarskribenter just denna kolonialstatens retorik, och angriper ursinnigt kritikerna av den israeliska staten – särskilt de kritiker som står politiskt till vänster. Favorittilltaget är den bottenlöst oanständiga anklagelsen att kritikerna är antisemiter; en anklagelse som utslungas i ett försök att skyla den egna kolonialistiska och – kanske omedvetet – rasistiska uppfattningen om mänskligheten.
