Inte ens den royalistiska hunden är renrasig.
Så här i sommartider med nyhetstorka i media rasar nu en storm i ett vattenglas. Kronprinsessan Viktoria har skaffat hund. En cavapoo-valp som heter Rio, en korsning mellan pudel och cavalier king charles spaniel.
Detta har delat monarkister och hundvänner i två läger.
De som menar att prinsessan borde skaffat sig en “renrasig” hund. “Tråkigt att prinsessan stödjer blandrasavel, något som Svenska kennelklubben motarbetat under många år”, låter ett inlägg på sociala medier.
Andra menar att det är fel att döma ut en blandrashund “som ju också kan vara trevlig och fin”.
Medan många nu upprörs över denna “rasblandning” beträffande en kunglig hund, tycker jag att “rasblandningen” inom kungligheten är ett betydligt allvarligare problem.
Förr var det stil och klass inom de europeiska hoven. Blåblodiga kungar gifte sig med blåblodiga prinsessor så att stammen kunde hållas ren från inblandning av lägre stående elements degenererade gener.
Men hur är det nu inom det svenska kungahuset?
Kung Carl Gustav gifte sig med Silvia, som inte har en droppe blått blod i sina ådror. Silvias far var tysk direktör. Modern var av brasilianskt-portugisiskt ursprung.
Kung Carl Gustav och “drottning” Silvia har tre barn.
Prinsessan Viktoria, som nu är kronprinsessa, gifte sig med Daniel Westling, fritidspedagog, PT (personlig tränare) och gymägare.
“Prins” Daniels mamma var posttjänsteman och dotter till en modellsnickare. Pappan var kommunal tjänsteman.
Sedan har vi prins Carl Philip som gifte sig med Sofia Hellqvist, som arbetade som servitris och glamourmodell innan hon blev “prinsessa”. Hon medverkade också i dokusåpan “Paradis Hotel” 2005 och blev som utvikningsmodell vald till “Miss Slitz” 2004.
Tittar man i “prinsessan” Sofias stamtavla hittar man både drängar och pigor och en farfars far som var handelsresande. Kanske till och med “handelsresande i damunderkläder”?
Sist, men inte minst, har vi prinsessan Madeleine som gifte sig med “Chris” O´Neill, en brittisk- amerikansk “pappershandlare” som spekulerar i aktier och andra värdepapper.
Denne “Chris” O´Neill får dock inte titulera sig prins eftersom han inte är svensk medborgare. Han får inte ens bli oäkta prins.
Till råga på allt är denne “pappershandlare” dessutom katolik, vilket gör att han måste betraktas som en “katt bland hermelinerna” i ett kungahus där det är lag på att statschefen “måste bekänna sig till den rena evangeliska läran” enligt den Augsburgska trosbekännelsen. Detta beslutades vid Uppsala möte 1593. Den evangeliska-lutherska grenen av den kristna kyrkan, alltså den Svenska kyrkan. En trosbekännelse som slår fast:
“Det finns bara en religion, och alla andra religiösa åskådningar betraktas som irrläror”.
Vitsen med ett kungahus är väl att kungligheterna ska vara ädlare än vanligt folk. Ja, att de ska vara “renrasigt” blåblodiga och inte av “blandras”.
Vart är vi på väg?
Den nuvarande kungen vet väl inte ens att vid Eriksgata genom landet då man visar upp sig inför undersåtarna skall man färdas medsols, enligt vad Vilhelm Moberg skriver i sin bok “Därför är jag republikan”.
eFOLKETS självutnämnde kungliga skvallerreporter.
Rolf Waltersson
