Per Leanders intervju med Marie Demker har tidigare varit publicerad i tidningen Internationalen.
*****
Regeringens beslut att ändra systemet för tillsättningen av styrelserna till landets lärosäten genom att bland annat korta mandatperioderna och efterfråga mer “säkerhetspolitisk kompetens” har väckt protester och oro bland många anställda på universitet och högskolor, som menar att den akademiska friheten nu hotas av politisk styrning.
En av kritikerna är Marie Demker, professor i statsvetenskap vid Göteborgs universitet, som förklarar för Internationalen vad det handlar om.
– Det som har hänt, hastigt och oväntat, är att istället för att ha utsett ledamöterna på tre år som är brukligt, så har regeringen utsett dem på halva den tiden, 17 månader, med hänvisning till det säkerhetspolitiska läget. För det första så hinner de ledamöterna inte komma in i arbetet och lära känna lärosätena innan det är slut på den mandatperioden, säger hon och fortsätter:
– För det andra så är det märkligt att man från regeringens sida inte kan förklara vad det är för ny säkerhetskompetens som behövs i styrelsen som inte redan finns idag. Personer som sitter i lärosätenas styrelse är ofta chefer i myndigheter, före detta tjänstemän i departement och en och annan före detta minister. Det är personer med lång erfarenhet från offentlig sektor. Att de då inte skulle vara tillräckligt medvetna om det säkerhetspolitiska läget är för mig väldigt svårt att tro, säger Marie Demker.
– Dessutom hanteras inte säkerhetsfrågor av styrelsen utan av rektor och direkt på institutionerna. Jag har själv nyligen varit dekan i sex år och det är en fråga som är högt upp på dagordningen för alla inom akademin.
Vad rör det sig om för säkerhetsfrågor?
– Hot och hat mot forskare är ju ett mycket påtagligt problem som har blivit vanligare, så det rör sig om allt från säkerheten för forskarna, till hur man ska skydda forskningsdata, till exempel sånt som rör integritetsfrågor men också uppfinningar och patent, från att komma i händerna på obehöriga. Det är inte så att universiteten inte är medvetna om detta och inte arbetar med de här frågorna. Vi har ju säkerhetschefer och säkerhetsutbildningar. Vi kan säkert bli bättre, men inte för att man sätter någon säkerhetspolitisk person i styrelsen, utan då får det ju gå via rektorerna, säger Marie Demker.
Vad tror du regeringen har för baktanke med det här?
– Jag har svårt att se att det kan finnas något annat motiv än att man vill ha en politisk kontroll över de externa ledamöter som ska sitta i lärosätenas styrelse och att de ska bli någon slags överrockar som på olika sätt ska övervaka lärosätets arbete och rektorer i frågor som rör omvärlden. Det blir extra absurt med tanke på internationaliseringen av akademin. Vi är en verksamhet som har gemensamma projekt med många länder, doktorander från hela världen och engelskan som arbetsspråk. Det är lite svårt att se hur det skulle kunna handla om något annat än att övervaka den verksamheten.
Vad får det för konsekvenser?
– Den akademiska friheten kommer ju att minska om lärosätens styrelser ska ha den här typen av uppgifter. Det är inte det som är styrelsernas uppgift. Man ska kontrollera att verksamhetens styrning sker i enlighet med regler, lagar och riktlinjer och ha överblick i budgetfrågor. Man är aldrig inne i den här typen av detaljstyrning på verksamhetsnivå. Det blir en begränsning av den akademiska friheten om det är så att personer som sätts i styrelsen ska övervaka verksamheten på det här sättet, säger Marie Demker.
Går detta att stoppa?
– Så gott som alla lärosätens rektorer har protesterat gemensamt mot det här, och det är ytterst sällan som en fråga engagerar så rakt över. Hela sektorn har reagerat mot det här beslutet. Jag tror att utbildningsminister Mats Persson (L) har bitit sig fast i detta och dessvärre kommer att genomdriva det. Men jag tänker att det under de 17 månader som nu går kanske finns en möjlighet att få till en argumentation och ett samtal som leder till att regeringen väljer att ge akademin den frihet som ändå har funnits tidigare.
Beskedet om regeringens planer för säkerheten på lärosätena sammanfaller med den nya terrorlagstiftningen och den så kallade spionlagen som inskränker mediernas frihet. Marie Demker vill inte spekulera i om det finns ett samband men menar att det är illavarslande.
– Det är ju väldigt svårt att veta. Vi människor vill gärna se mönster. Det kan väl räcka med att notera att det har kommit väldigt många sådana här förslag de senaste månaderna och jag tycker att det är oroväckande. Vart och ett av dem är problematiskt, och ännu mer bekymmersamt tycker jag att det blir när det kommer så många i en och samma anda, säger hon.
Per Leander
- Den akademiska friheten hotas av Per Leander – internationalen.se, 11 maj 2023
