Invid landsvägen mellan Eskilstuna och Malmköping finns två minnesmärken. Det ena är en sten efter ingenjör Upmark. Det andra är ett kors efter kusken August Larsson. De vittnar om en blodig händelse från hösten 1874 då de mördades alldeles i närheten.
Jag åker ofta vägen Eskilstuna-Oxelösund och har under många år när jag passerat platsen tänk stanna och ta några bilder. Nu har det äntligen blivit av. Och jag vill därför också skriva något om bakgrunden till dessa minnesmärken (se foton i slutet av artikeln).
Hjert och Tector var två svenska rånmördare. Den 18 maj 1876 avrättades de genom halshuggning. Det var förre artilleristen Hjert, vars fullständiga namn var Gustaf Adolf Eriksson Hjert, som avrättades vid Lidamon utanför Malmköping. Och det var Tector, vars fullständiga namn var Conrad Pettersson Lundqvist Tector, som avrättades vid Stenkumla Backe på Gotland.
De båda avrättningarna var makabra tillställningar. Avrättningen av Hjert utanför Malmköping samlade över 3000 nyfikna åskådare som fick se huvudet skiljas från kroppen med ett enda hugg från bilan. Det finns en suddig fotografisk bild som visar det avhuggna huvudet bredvid kroppen, och en stor mängd nyfikna åskådare står runtom. Bilden är tagen av tingsvaktmästare Petterzon.
Halshuggningen av Tector blev en ännu blodigare tillställning där det krävdes tre hugg för att skilja huvudet från kroppen. Eller som en gotländsk tidning skriver: “…skarprättaren Steinbeck fattade derpå straxt bilan, och sedan Tectors ställning blifvit något ändrad, höjde han bilan… Hon föll, döden syntes genast hafva följt, men hugget var snedt. Ännu ett hugg måste göras. Detta träffade bättre. Men för tredje gången måste bilan höjas och sänkas, innan hufvudet var fullkomligt skildt från bålen”. Enligt uppgifter var skarprättare så berusad av brännvin att han inte klarade av att utföra sitt uppdrag på ett “tillfredsställande” sätt.
Hjert och Tector hade redan i unga år “slagit in på brottets bana” genom åtskilliga stölder som resulterat i fängelsestraff.
Tector, som var född 1838, var son till en statardräng. Han hade tidigt en dröm om att emigrera till Amerika. Hjert, som föddes 1844, var son till en militär.
De träffades på Långholmens fängelse där de beslutade att gemensamt utför rån, bland annat bankrån, för att få ihop pengar för att resa till Amerika.
De hade fått uppgifter om tidtabell för postdiligensen som gick från Sparreholm, via Malmköping till Eskilstuna. Tidpunkten för överfallet mot postdiligensen hade de bestämt till natten mellan 31 augusti och 1 september år 1874.
De hade kommit över varsin hagelbössa och letat ut en passande plats för överfallet. Det var vid grinden “360 famnar från kyrkvärden Anders Erssons bostad” där kusken var tvungen att stanna ekipaget för att öppna grinden. En grind som som låg cirka en halvmil norr om Malmköping.
När kusken stannar för att öppna grinden skjuts han av ett skott och faller död över kuskbocken. Den andra personen på diligensen får också ett skott som allvarligt skadar, och som senare leder till döden.
När Hjert och Tector rusar fram till diligensen ser de att det inte är postdiligensen. Det är en annan diligens av liknande utseende de överfallit av misstag.
De skjutna är ingenjör Herman Upmark och kusken August Larsson.
När Hjert och Tector förstår sitt misstag flyr de från platsen samtidig som de hör den riktiga postdiligensen närma sig. Upmark, som ännu är vid liv, kan rosslande omtala vad som hänt.
Ingenjör Upmark, som arbetar vid SJ för att bygga Oxelösund – Flen – Westmanlands järnväg, hade hyrt två hästar, vagn och kusk i Sparreholm, för att ta sig till Eskilstuna där han då bodde.
Efter överfallet gav sig Hjert och Tector ut på en stöldturné som sträckte sig över Sörmland, Östergötland och Gotland.
Till slut grips de i Stockholm och Södertälje, samma dag den 5 november 1874. De ställs inför rätta och döms till döden genom halshuggning.
Och som jag skrev inledningsvis var det de sista offentliga avrättningarna i Sverige. Därefter utfördes dödsstraffen inne på fängelseanstalterna.
Värt att notera är att vid rättegången tilldöms de efterlevande till ingenjör Upmark ett skadestånd på 1500 kronor. De efterlevande till kusken Larsson får nöja sig med 100 kronor. Så det gjordes skillnad på folk och folk på den tiden också.
Tidigt restes minnesstenen över ingenjör Upmark. Men det dröjde 127 år innan det restes ett minnesmärke över kusken Larsson. Det var hembygdsföreningen i Malmköping som såg till att även en kusk fick ett människovärde.
Som källor har jag bland annat använt uppgifter från hembygdsföreningen i Malmköping som står att läsa på en liten informationsskylt vid den plats där överfallet ägde rum, och boken “Resan mot döden” av Håkan Boström.
1976 gjordes en långfilm “Drömmen om Amerika” – en film om Hjert och Tektor. Filmen är regisserad av Christer Abrahamsson, efter manus av honom själv, samt Niels Halding och Tom Lazarus. Janne “Loffe” Carlsson och Hans Klinga har huvudrollerna som Tector och Hjert.
PS. Dödsstraffet i Sverige, i fredstid, avskaffades 1921. Dödsstraffet i krigstid avskaffades 1973.
Den siste som avrättades var Johan Alfred Andersson Ander. Han halshöggs med giljotin på Långholmens centralfängelse i Stockholm 1910.
1965 spelade Cornelis Vreeswijk sin låt “Mördar-Anders”.
Mördar-Anders det är jag det är jag
Mördar-Anders det är jag det är jag.
Mördar-Anders det är jag.
Jag ska halshuggas idag
Enligt Svea Rikes lag ta mig fan
Min fundering är om det är Alfred Ander Cornelis tillägnar sin något makabra visa om en avrättning genom halshuggning? Eller är det bara en tillfällighet att Cornelis gett sin mördare namnet Anders?
Text & Foto:
Rolf Waltersson
