Så kom den till slut, kanske inte Vredens dag, Dies irae, så mycket som den tårfyllda dagen, Dies illa lacrimosa, med budskapet från högsta ort: Socialdemokraterna är för Nato. Det var inte mitt och många andra socialdemokraters val. Det känns som walkover, som att vi uppger en kronjuvel i onödan, och där finns känslan av att inte ha blivit övertygade utan överkörda. Det var kanske inte meningen men effekten av hastigheten i processen skapade den känslan.
Obesvarade frågor kvarstår. Den berömda men ofullständiga “Analysen” talar inte om att vi som Natoland automatiskt blir ett mål för ryska kärnvapen, en insikt som fick Tage Erlander och Olof Palme att säga nej till svensk atombomb, något som högern och ÖB ville ha efter den ryska invasionen av Ungern 1956. Och trots alla skrivningar om nästan oundvikliga akuta hot mot Sverige har Putin inga möjligheter, även om han vill det, att invadera Gotland, han håller på att möta sitt Poltava i Ukraina.
Synd att inte den säkerhetspolitiska gruppen i riksdagen hade tid att lyssna på Sveriges i särklass mest erfarna och kunniga diplomater och forskare i frågan om kärnvapen, Hans Blix och Rolf Ekeus, Tomas Jonter och Lars Ingelstam, Nobelpristagaren ICAN, Läkare mot kärnvapen eller världens mest sakkunnige på det nukleära krigets konsekvenser, visselblåsaren och Palmepristagaren Daniel Ellsberg som ber oss svenskar att betänka Axel Oxenstiernas devis Vet du inte, min son, med hur litet förstånd världen styrs?
I stället har Försvarets forskningschefer Robert Dalsjö och Joakim Rydqvist fått stå oemotsagda med sina påståenden att FN-konventionen om förbud av kärnvapen skulle rasera den rådande världsordningen och att kärnvapenavskräckningen är grundbulten i den nya världsordningen. Förbryllande då att Österrike och Irland förblir alliansfria och har skrivit på FN-konventionen…
Oberoende journalister har tagit i med storsläggan och kallat det hela för skenprocess, charad, skrattretande och ett förakt för partimedlemmar…
Oavsett vad man tycker i sak har vi fått ett forcerat beslut med osäkra, potentiellt allvarliga konsekvenser, ovant för den demokratiska folkrörelse som socialdemokratin är.
—Pierre Schori, kulturartikel i Aftonbladet.