Med USA som västvärldens främsta exempel på ett ojämlikt samhälle går det enkelt att belägga konsekvenserna av en snabbt ökande fattigdom.
En stor andel medborgare i USA behöver numera tigga pengar för att kunna köpa livsnödvändiga mediciner; bristen på näringsrik mat leder till sjukdomar, svält och lidande; socioekonomisk utsatthet leder till minskad medellivslängd och en ökande barnadödlighet. Utvecklingen präglas också av en alltmer försvagad medelklass, där den sociala rörligheten i stort sett upphört på grund av växande privata skuldberg.
I dagens Sverige ser vi tendenser till en utveckling som mer och mer liknar den amerikanska, framförallt med skillnader i medellivslängd mellan socioekonomiskt grupper…
Barnfattigdomen har förvisso totalt sett minskat i alla socialgrupper sedan 90-talets kris i Sverige. Men det finns fortfarande en mycket större risk att drabbas av ekonomisk utsatthet för de barn som lever med en ensamstående förälder eller med föräldrar som har utländsk bakgrund. Inom Sverige och EU fortsätter de ekonomiska klyftorna att utvidgas. Samtidigt har valfriheten under ett antal år propagerats hårt från borgerligt håll…
Att inrätta privata försäkringssystem, och att underlåta nya investeringar i det gemensamma, gör välfärdssystemet dyrare med tiden, men det leder också till att allt fler hamnar utanför samhällssystemet, med risk att bli inlåsta i en evig fattigdomsspiral och ett oöverstigligt utanförskap.
Vi måste i stället välja ett samhälle som bygger livskvalitet, hälsa och trygghet. Vi behöver en starkare generell välfärd där vi skjuter till fler resurser efter behov, och styr målsättningarna för långsiktig mänsklig hållbarhet, i stället för kortsiktig ekonomisk vinst…
Det är i dessa tider som välfärden behövs allra mest behövs för att kompensera den accelererande ojämlikhet som syns på sina håll i Sverige med fattigdom, utslagning, psykisk ohälsa, marginalisering och i värsta fall barn och unga som hamnar i gängkriminalitet eller missbruk innan samhällets skyddsnät hinner fånga upp dem… Vi behöver i stället satsa på en välfärd anpassad efter behov så att nästa generation medborgare slipper tigga för mat, uppehälle och medicin.
-Fredrik Lundin, ledamot i Föreningen Välfärdsinitiativet, debattartikel i Arbetet