Vi arbetare kan inte förlita oss på skrivbordskämpar

Vi kan inte förlita oss på andra. Vi måste börja kämpa och knyta nävarna som förr i tiden, starta om kampen från början. Facket måste ta tag i ungdomarna, lära dessa vad en arbetarrörelse är för något.
Ni yngre, lyssna på de äldre, försök förstå vad som menas med klasskamp. Klart är att fackföreningarna tappar medlemmar och det är förståeligt, facket är för tamt, måste bli som förr.

Vakna ni äldre knegare, fostra ungdomarna redan från början. De äldre och erfarna måste hjälpa facket att få nya medlemmar. När jag började på byggen fick man en fet smäll eller en spark i häcken om man inte var med i facket. Morsan och farsan tvingade mig att gå med i facket. Det var självklart på den tiden.

När vi byggde Forsmarks kärnkraftverk kom facket ut väldigt ofta, bara för att “peppa” oss och se till att alla gubbar var anslutna till facket.

Det är jäkligt bra att kämpar som Daniel Suhonen hjälper oss i kampen. Men, bara för att de som har skrivandets gåva hjälper oss, får vi andra inte slappa till och inte hjälpa till med vår egen kamp.

Fördelen med facket är oerhörd, inte bara ekonomiska fördelar. Ett klent fack får klena medlemmar som inte kan stå emot överheten. Ett klent fack ger ett klent och vilset land.

Det starka facket står för jämlikhet och trygghet för alla människor.

– Lars Evertson, stolt arbetare i debattartikel i Sekotidningen