Nyligen marscherade tusentals ukrainare genom Kievs centrum med högt höjda flammande facklor och flaggor. Deras högerextrema kopplingar var inte att ta miste på. Där vajade fanor som var röda och svarta – Blut und Boden.
I ett varuhus vid Bandera-stråket låg en hakkorsflagga svept över en trappa medan den högerextrema flocken firade nazikollaboratören med samma namn som avenyn. Denna anblick har föga förmedlats av västliga medier fastän dessa manifestationer återkommer med en hisnande regelbundenhet.
Västs förhållande till det nya Ukraina verkar ha förblindats av den i många stycken berättigade antiputinska kritiken som fått en större plats i det politiska perspektivet. Denna historiska omedvetenhet spelar de nya ukrainska makthavarna i händerna. Bakom Majdanmaktens demokratiska demagogi döljer sig en obearbetad verklighet som för tankarna bakåt till en tid som aldrig tycks försvinna…
Att nazistiska medlöpare nu åter tagits till heders i den nya ukrainska staten medelst statyer och gatunamn uppkallade efter krigsförbrytare är en skam. Ukrainare tillhörde de brutalaste vakterna vid koncentrationslägren, det fanns SS-divisioner som stred i Hitlers namn, många ukrainare deltog aktivt i Förintelsen inuti dödslägren och koncentrationslägren, något som nu verkar glömt. Likaså att de bland annat deltog i att slå ned gettoupproret och senare det polska upproret i Warszawa. Allt detta verkar ha försvunnit i den fria världens historiska medvetande…
Att östfascister idag står för en obruten antisemitism, en hatfylld antiziganism eller en föraktfull antifeminism återfinns alltför sällan bland våra tidningsrubriker.
-Salomon Schulman, debattartikel i Svenska Dagbladet