Låt oss inte smickra oss allt för mycket med vår seger över naturen. Ty varje sådan seger kräver ut sin hämnd av oss. Det är visserligen sant att varje seger i första hand medför de följder som vi räknat med, men i andra och tredje hand har den helt andra och oförutsedda verkningar som allt för ofta upphäver de första.
De människor som förstörde skogarna i Mesopotamien, Grekland, mindre Asien och annorstädes för att få odlingsbara jord, drömde aldrig om att de lade grunden till den nutida förödelsen i dessa länder genom att de samtidigt med skogarna tog bort uppsamlingsområden och reservoarer för fuktigheten.
När italienarna på Alpernas sydsida gjorde slut på likadana granskogar, som de som vårdas så omsorgsfullt på Alpernas nordsida, anade de inte att de skar av rötterna till bergsbyarna boskapsskötsel. Ännu mindre anade de att de därmed bidrog till att bergskällornas vatten sinade under stora delar av året och istället åstadkomma våldsamma översvämningar på slätterna under regnperioderna…
På detta sätt påminns vi om, att vid varje steg vi tar, så behärskar vi ingalunda naturen som en erövrare behärskar ett främmande folk, utan att vi själva, med kött, blod och hjärna tillhör naturen. Vi står i naturens mitt och vårt herravälde över naturen jämfört med andra varelser består endast i vår förmåga att vi kan känna naturens lagar och därmed genom att rätta sig efter dessa, kan använda den på ett riktigt sätt.
-Friedrich Engels, Skriften Naturens dialektik, 1883