I höstbudgeten presenterade Regeringen utökad reduktionsplikt för drivmedel. De gjorde det i vad de kallade den största miljösatsningen någonsin.Men att blanda in mer biodrivmedel i bilar och flygplan är tvärtom förödande för klimatet och den biologiska mångfalden, och bäst beskrivet som en dödsstöt för den svenska skogen, som redan håller på att ta slut…
Tillståndet i den svenska skogen saknar globalt motstycke; här är hela 14 av 15 skogliga naturtyper så utarmade att de riskerar att förlora sin ekologiska funktion. Vi har med andra ord exceptionellt lite riktig naturskog kvar, och stora delar saknar långsiktigt skydd från avverkning…
Att tillverka biodrivmedel av raps eller tallolja kommer innebära att enorma markarealer går åt. Det kan inte ske utan förödande avskogning och markanvändning, med enorma koldioxidutsläpp och minskad biologisk mångfald som följd. Om vi exempelvis skulle odla raps för bränslen på alla våra svenska åkrar, i stället för den lokalproducerade mat vi odlar i dagsläget, skulle vi ändå bara få fram hälften av det bränsle som Sveriges nuvarande vägtransporter kräver. Ekvationen går inte ihop…
Hur rättfärdigar man att använda redan begränsade markarealer för att framställa bränsle i stället för att odla närproducerad mat, skydda skog och restaurera ekosystem – mitt i en brinnande klimatkris? Det är en skandal.
Men är det ändå inte bättre att förbränna träd än olja? Nej, atmosfären gör ingen skillnad på vad som förbränns. Kalavverkning av skog innebär enorma växthusgasutsläpp, en utsläppsskuld som det tar flera decennier för tall-plantaget att ens komma i närheten av att återbetala. Samtidigt tvingas den biologiska mångfalden betala ett farligt högt pris…
Skog inte är förnybart. Träd må vara förnybara – men “skog” och “planterade träd” – är inte samma sak. Därför måste de sista spillrorna av svensk naturskog skyddas.
—Lina Burnelius, debattartikel i Aftonbladet.