För opinionsbildare på vänsterkanten som ogillar kapitalism är det alltid lätt att ropa på köpbojkott. Men även liberaler faller lätt in i samma tongångar med motiveringen att hänsyn till företagsintressen inte ska få oss att vika för diktaturen. Därtill kommer det man kan kalla säkerhetsopinionen med delvis tydliga nationalistiska undertoner.
Den motivering som låg till grund för förra veckans beslut att förbjuda Huaweis utrustning i svenska mobilnät var föredömligt klar. Men den var också mycket lik den amerikanska administrationens resonemang. Enligt Post och telestyrelsen, som lutar sig mot Säkerhetspolisen och Försvarsmakten, är det inte Huawei som är problemet, än mindre dess teknik. Det är Kinas regim som är skälet. PTS vet inte om Huaweis teleantenner industrispionerar, men man vet att Kina kan göra det, alltså kan vi inte ha kinesisk teknik i centrala nät.
Det kan hända att det är rätt att stänga ute Huawei, sådant är svårt att bedöma. Baksidan är att 5g-nätet blir dyrare, försenat och går miste om den framtida utvecklingen hos den världsledande aktören. Samt att svenska företag kan drabbas av motåtgärder i Kina. Ett kinafritt nät är kanske värt allt detta. Men utgångspunkten tål verkligen att diskuteras.
Den motivering som stängde ute Huawei är en del i USA:s försök att isolera Kina. Den kan i praktiken underkänna Geelys närvaro i Göteborgs fordonsindustri och borde diskvalificera Ericssons närvaro i Kina, liksom kinesiska utbytesstudenter och doktorander på svenska tekniska högskolor. Om vi tror att varje kinesiskt företag och varje kinesisk medborgare spionerar på oss och har fientliga avsikter bör vi gå med i USA:s bojkott.
Men tror vi det och vill vi det? Och varför tror vi plötsligt att kineser är väsensskilda från alla andra människor, inklusive saudier? De västliga demokratierna bör ha självförtroende nog att tro på styrkan i sitt eget politiska och ekonomiska system.
Kinas framväxt har gjort livet bättre för hundratals miljoner människor. Tappa inte hoppet om dem och glöm inte att Kinas demokratirörelse var först ut på försommaren 1989 då allt började. Det kan hända igen. Och instabiliteten i Washington gör just nu att USA har svårt att fungera som västvärldens ledare. Den rollen kan delas av EU men då måste européerna tänka själv.
—PM Nilsson, ledare i Dagens Industri.