I den borgerliga nationalekonomins trosbekännelse ingår dogmen att beslut som gynnar det enskilda företaget också gynnar samhället…
När de oljebolag, som nu gör historiskt höga vinster, beslutar om nya borrningar investerar de i undergången – inte för att de är onda utan för att kapitalismen måste fungera så…
Men det finns fler som bär ansvar. De opinionsbildare som i åratal förnekat hotet mot klimatet och motarbetat alla åtgärder. Till denna grupp hör starka lobbyorganisationer med ekonomiska och ideologiska motiv. Hit hör också högerpopulismens tangentbordssoldater, de som Jimmy Åkesson nyligen strök medhårs genom att bagatellisera klimatkrisen.
I Sverige har enorm energi lagts ner på att motarbeta begränsningar av fossila bränslen och på hatkampanjer mot Greta Thunberg, miljöpartiet och alla som ifrågasätter den rådande ordningen. Dessa krafter bär ett tungt ansvar när klimatkatastrofen nu inte längre är ett framtidshot utan en kris som pågår. Här och nu…
Ett större problem än dessa förnekare och dyngspridare är den “liberala” falangen av borgerligheten, de som erkänner klimatkrisen men inte förmår göra något åt den, eftersom det skulle kräva en konfrontation med kapitalet.
För klimatkrisen är inte teknisk. Den är politisk. Oavsett vilka smarta energibesparande lösningar som införs eller hur många vindkraftverk som byggs kommer det inte att förändra kapitalismens första och enda lag: jakten efter ökad vinst. Den oplanerade och gränslösa tillväxt som detta leder till är oförenlig med livet. Naturresurserna är inte oändliga. Planeten räcker inte till…
Kapitalismens sätt att tillverka och distribuera är omöjligt. Inte snart. Nu. Vi kan inte fortsätta att köra bil som i dag. Det finns inte råvaror att hämta till att göra batterier till alla motorfordon i världen. Vårt uttag ur naturen och vår totala materiella konsumtion måste ner. Produktionen måste kontrolleras och begränsas till att uppfylla människors grundläggande behov – inom naturens ramar. Att det ska ske på ett jämlikt sätt är en självklarhet. Inga länder och inga samhällsklasser ska åka i en gräddfil på andras bekostnad…
Vi måste ställa om till ett system där vi prioriterar vård, utbildning och fri tid med varandra. Där produkterna görs hållbara och möjliga att reparera i stället för att skrotas. Där den gigantiska miljöboven militarism och krig förpassas till historiens skräphög. Inget av detta finns i den liberala tankevärld som idag dominerar hela samhället, även arbetarrörelsens socialdemokratiska ledare.
—Ledare i Internationalen.