I Norge har jag blivit bekant med en ung judisk flicka vid namn Käthe Lasnik som föddes i Norge 1927. Jag har aldrig träffat Käthe personligen, hon mördades nämligen i Birkenau den 1 dec 1942.
Men, jag har varit vid hennes bostad, hört berättelsen om hennes familj, besökt den skola där Käthe och hennes skolkamrater gick. Innan den skolan renoverades fanns det foton på Käthe och andra personer som mördades under kriget och tillsammans med fotona fanns en text där det stod “Dessa personer gav sitt liv för Norge”. Lämpligare text borde varit “Dessa personers liv togs av Norge”.
När nazisterna tog makten i Norge tvingades alla judar att skriva på ett så kallat spörreschema och sedan anmäla sig på polisstationen varje vecka…
Den 28 november 1942 kl 06.00 ringde det på hos dörren hemma hos Käthe som var hemma tillsammans med sin mor. Utanför stod en polisman som uppmanade dom att packa varsin väska för några dagars uppehälle och sedan följa med. Utanför stod en taxibil med taxametern på och Käthe och hennes mamma fick åka med till kajen nedanför Akers fästning i Oslo. Där låg M/S Donau och på den båten lastades över 500 judar. Män, kvinnor och barn.
Därefter följde en blåsig överfart till Stettin där boskapsvagnar väntade och med tåg fortsatte resan till Auschwitz/Birkenau där Käthe och hennes mamma omedelbart lastads på en lastbil och fördes till den gaskammare där de mördades den 1 dec 1942…
För ett tag sedan så hörde jag talas om en annan flicka som jag heller inte har träffat. Hon heter Princess och är 10 år. Född i Sverige där hon levt hela sitt liv.
Om hon skulle fått fyllt i ett liknande spörreschema som Käthe fick så hade hon förmodligen skrivit “Svensk, har alltid varit svensk”. Princess mamma hade fast jobb som montör i Töcksfors.
En morgon för några veckor sedan Kl 04.00 knackade Gräpo (gränspolisen) på deras dörr och tog med dom till ett flyg och satte dom på ett plan till Nigeria.
Gräpo som hämtade dom gjorde ju bara sitt jobb, på samma sätt som 1942 i Oslo, och följde de order som regeringen utfärdat.
Vad som händer med Princess och hennes mamma vet vi ju inte men tillvägagångssättet är skrämmande likt det som vi alla förfasas över kunde ske 1942.
—Björn Samuelsson, insändare i Värmlands Folkblad.