Konflikter uppstår aldrig ur ett vakuum. Att vi anser oss stå över de förklaringar som finns i våra motståndares erfarenhet av oss och hur det kan påverka en kris till att bli till mänsklig förödelse är häpnadsväckande enfaldigt. När Stoltenberg så lyckas försäga sig och medge att Nato hade med krigsutbrottet att göra samtidigt som allt fler uppgifter börjar läcka ut om att ett fredsavtal var på gång redan i mars 2022 men hindrades av USA och Storbritannien – så får det ingen uppmärksamhet alls. Att Putin och Zelenskyj varit beredda att försöka få slut på kriget passar inte in i den etablerade bilden av hur vi ska förstå det som händer.
Genom krigen i Ukraina och i Gaza skyltar vi i väst därtill ogenerat med våra dubbla måttstockar och är helt blinda för det raseri det föder i världen. Vi verkar tro att västvärlden, som utgör cirka 15 procent av världens befolkning, fortsatt kommer kunna domdera och åberopa en regelbaserad världsordning när det passar våra egna syften och strunta i samma rättsprinciper när vi inte tycker att det gagnar oss…
Om fler kompetenser fått utrymme att tolka och analysera de förödande krig vi nu ser så hade de ständiga löftena om att kriget i Ukraina kommer vinnas med militära medel utmanats. Likaså hade det blivit tydligare att risken för att Ukrainas förhandlingsläge skulle försvagas ju längre tid kriget pågår och att det är en illusion att tro att stödet från USA är ändlöst…
Krigens förmåga att frambringa stabilitet och demokrati vet vi empiriskt är obefintlig. Varje gång USA gått i krig och påstått sig vilja rädda friheten för alla har det slutat med att man dragit sig tillbaka efter svåra förluster och med ett försämrat säkerhetsläge men utan att friheten i väst gått förlorad. Vietnam, Irak, Afghanistan är alla exempel på när vapen pumpats in i konflikter och tusentals eller miljontals liv offrats, utan att man åstadkommit det man sade sig vilja uppnå.
Det vi i dagarna hört från Folk och Försvars rikskonferens manifesterar den ensidighet som kännetecknat vår debatt. När vi hade behövt en bredd av perspektiv, mer kontext och möjlighet att dra lärdomar från historien, serveras vi ensidiga och militära lösningar som vår enda väg framåt.
Våra politiker gör oss hellre beredda att skicka våra unga ut i framtida krig än lyssnar in kunskap som lär oss något om hur vi ska förhindra att kriget kommer.
-Frida Stranne, kulturartikel i Aftonbladet