Det svängde fort när allt var klart. När Turkiet och Ungern till slut var på banan och Ulf Kristersson fick åka till Washington och stråla i kapp med Tony Blinken. Tobias Billström stod bredvid och klappade som en säl av upphetsning.
Har ni tänkt på hur rapporteringen i massmedia förändrades nästan i samma stund?
Inte den rena hejaklacksjournalistiken i public service, där de betedde sig som om det var en okontroversiell nationell angelägenhet och alla var lika lyckliga över att vi nu var i mål. Som om Sverige vunnit VM-guld i fotboll, eller vi följde en tapper skidåkare som föll ihop av utmattning i målfållan efter att ha tagit hem femmilen i OS…
Nej, hovjournalistiken har fortsatt. Nu senast med rapporteringen runt Finlands president Alexander Stubbs statsbesök. Det framställs som om den inbitne Natopropagandisten Stubbs budskap om det hotande Ryssland står över politiken, och är något vi alla tycker likadant om.
Men faktiskt redan samma dag som Sverige gick med i Nato började ett fåtal reportrar ställa frågorna vi inte fått höra under två år av oavbruten Natopropaganda.
”Finns det inte risk för att Sverige kommer behöva gå i krig när vi går med i Nato?”
”Måste Sverige ta emot kärnvapen nu?”
”Kommer värnpliktiga tvingas åka utomlands och strida för Nato?”
Plötsligt associerades ”försvarsalliansen” Nato med vad det faktiskt handlar om, krig. Bra, men tyvärr alldeles för sent. Hade den samlade journalistkåren och deras chefer gjort sitt jobb tidigare hade vi haft en helt annan debatt om Nato.
Det var den 7 mars som den svenska flaggan till slut hissades i Bryssel… Samma dag hade Aftonbladet en kolumn med rubriken ”Andra världskriget kunde vi vänta ut – tredje får vi utkämpa”. Två dagar senare hade Göteborgsposten ett reportage från Danmark, med rubriken ”Hanne och Sören förlorade sin son på Natouppdrag”.
Någon som tror att Aftonbladet låtit en kolumnist slå fast att i Nato kommer vi tvingas utkämpa tredje världskriget, eller att GP gjort det repet om den stupade Afghanistansoldaten, ett år tidigare?
Det är nu två månader sedan Sverige blev medlem, och krigshetsen har skruvats upp ytterligare – till att kriget är något oundvikligt, som vi ”fredsskadade” inte förstått nyttan av. Det gick snabbt från att ”vi måste gå med i Nato så det inte blir krig”, till att ”vi måste förbereda oss på krig nu när vi är med i Nato”.
-Marcus Jönsson, ledarkrönika i Proletären
Läs mer https://proletaren.se/artikel/tonartsbyte-i-natovalsen