Högre löner kan ge både bättre välfärd och mindre arbetslöshet. Ny forskning visar att löneandelen i ekonomin i dag är för liten för att arbetsmarknad och välfärd ska fungera bra. Det ansvarsfulla är inte att hålla igen löneanspråken. Det är att kräva mer – mycket mer.
“Jag vill inte låta hjärtlös. Men de som tjänar minst måste få det sämre innan de kan få det bättre”, säger Almega-Stefan till Kommunalarbetaren. Hjärtlös låter han så klart, Stefan Koskinen, arbetsgivarpolitisk chef på Almega. Men säkert också – i mångas öron – som en realist…
Det har länge varit en sanning att höga lönekrav riskerar att krascha ekonomin. Det leder till alltifrån ökad inflation till massarbetslöshet och minskad konkurrenskraft på den globala marknaden. Det vill man ju inte orsaka.
Att en chef på en stor arbetsköparorganisation kränger denna figur är inget att förvånas över. Det är hans jobb. Men tanken har länge fått vara styrande på såväl politisk nivå som hos de stora fackliga centralorganisationerna när de lagt fram sina krav i avtalsrörelserna.
I en färsk artikel lyfter nationalekonomen Daniel Lind, forskningsledare på Arena Idé, ny forskning över arbetsköparnas makt över lönesättningen och hur löneandelen i USA pressats allt lägre. Arbetare får en allt mindre del av det värde de jobbar ihop till ägarna…
Både sysselsättningen och välfärden försämras när löneandelen blir för låg. Även i Sverige har löneandelen pressats ned…
Löneandelen i ekonomin växte under 90-talets andra hälft. Men inflationen ökade ändå inte, som den enligt modellerna skulle göra. Inte arbetslösheten heller, den minskade i stället. 300 000 nya jobb skapades på fyra år. Trots höga löneökningar. “Sett i efterhand så verkar det nästan som att de höga lönepåslagen under andra halvan av 90-talet var just den stimulans som den svenska ekonomin behövde”, skriver Erik Sandberg.
Det avstådda löneutrymmet under exempelvis 2000-talets lägre löneökningar har inte lett till ökade investeringar. Pengarna hamnade i stället på finansmarknaden och blåste upp spekulationsbubblor.
Man kan också se det omvända. Hur återhållna löner inte, som utlovat, har lett till minskad arbetslöshet. Det avstådda löneutrymmet under exempelvis 2000-talets lägre löneökningar har inte lett till ökade investeringar. Pengarna hamnade i stället på finansmarknaden och blåste upp spekulationsbubblor. I stället för fler jobb fick vi en inkomstförskjutning. Från arbetande till ägande. Och de ägande investerade inte i produktion som skapade jobb, utan i spekulation, som skapade pengar av pengar. Och det är denna spekulation som har kraschat hela ekonomier…
—Annie Hellquist, ledare i Arbetaren.