Sveriges och EU:s målsättning har sedan Oslo-avtalet slöts mellan Israel och PLO 1993 varit att stödja en tvåstatslösning… Möjligheterna för en “tvåstatslösning” är emellertid i snabb takt på väg att rinna ut genom den fortsatta israeliska ockupationen och reella kontrollen över Västbanken och Gazaremsan.
Med den inkommande israeliska regeringen, där Likuds Benyamin Netanyahu lutar sig långt åt extremhögern för sitt regeringsunderlag, riskerar denna politik av israeliska unilaterala steg och koloniala anspråk att fördjupas ytterligare och en tvåstatslösning att för mycket lång tid framöver vara ett icke-alternativ. Det högerextrema partiet Religious Zionism får kontroll över centrala delar av vad som kallas civiladministrationen som styr över de delar av Västbanken Israel kontrollerar…
De, enligt den fjärde Geneve-konventionen, illegala bosättningarna kommer att ytterligare expandera. Itamar Ben-Gvir, ledare för Judiska Nationella Fronten, erhåller en nyinrättad post som nationell säkerhetsminister. Ben-Gvir har länge gjort sig känd för en rasistisk våldsretorik mot palestinier och riskerna för ett än mer oproportionerligt våld och en mer explicit fördrivningspolitik är uppenbara.
I stället för en “tvåstatslösning” har Israel under de senaste decennierna drivit händelseutvecklingen mot en “enstatslösning” baserad på ett apartheid-system där palestinier och israeler lever under olika lagstiftning…
Det finns en växande trend inom forskningen och i rapporter från människorättsorganisationer. Det är att analysera och förstå “Palestina-frågan” inom ramen för ett kolonialt projekt som syftar till att i grunden förändra den ursprungliga karaktären av det erövrade landet, snarare än som en konflikt mellan två likställda parter.
Detta projekt består av kontroll- och maktåtgärder vilka alla syftar till att försvåra palestiniernas levnadsvillkor. Bland dessa åtgärder finns en extrem övervakning med hjälp av avancerad teknologi, förhindrande av rörlighet genom muren som skiljer Västbanken från Israel och ett stort antal militära checkpoints. Andra åtgärder är fragmenteringen av Västbanken i olika områden, blockaden av Gazaremsan, de expanderande bosättningarna, förstörelse av hus och infrastruktur i östra Jerusalem…
Sveriges regering bör i likhet med Frankrike fördöma det pågående intensiva och oproportionerliga våldet mot palestinier. Sveriges regering behöver också ta avstånd från den nuvarande israeliska unilaterala politiken som försvårar alla förhandlingslösningar. Svensk Mellanöstern-politik måste klart deklarera att det är den internationella rätten och tidigare FN-resolutioner som måste vara utgångspunkt för en framtida lösning. Samtidigt behöver regeringen med kraft framföra behovet av att den palestinska myndigheten genomför demokratiska val.
—Helena Lindholm, debattartikel i Göteborgs-Posten.