Josef Stalin lär flera gånger i sitt liv ha berättat en ankedot om några tyska kommunister som i början av det förra seklet skulle ta tåget till ett hemligt möte. Ett hemligt möte där den kommande revolutionen skulle planeras, händelsevis. Men när de rusiga upprorsmännen kom till järnvägsstationen hittade de ingen som kunde klippa deras biljetter. Kommunisterna klev sålunda inte på tåget och det blev ingen revolution.
Sensmoralen, enligt den sovjetiske diktatorn: Ett land där samhällsomstörtningen uteblir för att man inte hittar konduktören är befolkat av alldeles för medgörliga människor.
Jag har tänkt en del på Stalin den sista tiden. Till exempel när Dagens Nyheter berättade att Domstolsverket i sju år betalat 45 miljoner kronor i hyra för Södertäljes tingshus till en bolagskoncern kopplad till Södertäljenätverket. I fyra år till kontraktet med koncernen som kontrolleras av en man som just nu utreds för omfattande ekonomisk brottslighet. Hans affärspartner har fått bankkonton nedstängda och är dömd för våldsbrott.
Eller när Svenska Dagbladet skrev om det utbredda fusket bland svenska apotek. Ett illustrativt exempel rör en näringsdryck som ingår i läkemedelsförmånen. Apoteken får sätta ett eget pris på drycken och sedan fakturera regionen. Under en enda månad fick ett apotek i södra Stockholm 10,8 miljoner kronor i ersättning från regionen för att man sålt denna näringsdryck. Ett enda apotek stod därmed för hälften av all såld näringsdryck i hela regionen. Göra något åt fusket är nästan omöjligt.
Eller när Sveriges överbefälhavare larmar om att vi ska förbereda oss för krig efter att först ha dragit igång verksamhet för att sälja konsulttjänster om hur man förbereder sig för krig.Sverige allt mer korrupt
Eller när Transparency International rapporterade om att Sverige blir mer och mer korrupt.
Eller när Postnord – som leds av en vd som tjänar 900 000 i månaden – tycker att det räcker om man delar ut post var femte dag.
Eller när bankerna gör rekordvinster på våra bolån.
Eller när livsmedelsjättarna gör rekordvinster på oskäligt prishöjd mat.
Eller när SJ berättar att man från och med 1 april slutar sälja ombokningsbara biljetter eftersom man nästa år ska ”byta bokningssystem”. Lös det, vill man vråla. Hur är det resenärernas problem? Vem har skött den upphandlingen?
Men så där håller det på. Och vad gör vi? Står och spanar efter en konduktör. Snart går tåget.
-Daniel Swedin, ledare i Arbetet