Vi har nu en regering som i vårändrings-budgeten avräknar 9,2 miljarder av svenskt bistånd för att täcka kostnaderna för flyktingmottagandet från Ukraina. En stor del av Sveriges biståndsbudget, den budget som ska minska fattigdom och främja demokratiutveckling i låg- och medelinkomstländer, kommer alltså att gå till inhemska kostnader. Detta i en tid då två tredjedelar av världens befolkning lever i icke-demokratier och rätten att organisera sig fackligt är hotad i många länder. Det går bara inte ihop…
Sidas generaldirektör Carin Jämtin slår fast att en “så här stor förändring kommer få allvarliga konsekvenser för människor i världen som redan befinner sig i svår fattigdom.”
De svenska fackförbunden samarbetar genom Union to Union med fackförbund i drygt 80 låg- och medelinkomstländer. Kampen handlar om bättre arbetsvillkor och schysta löner, en förutsättning för att minska fattigdomen. Många av våra kollegor klarar inte av att fortsätta sin verksamhet om vårt stöd minskar eller försvinner, så små är marginalerna.
I länder där demokratin är svag kan fackförbund vara den enda demokratiska organisationen en arbetstagare möter. Sedan många år samarbetar vi i Ukraina för att bygga oberoende fackföreningar och på så sätt bygga starka demokratiska institutioner…
Just det demokratistärkande arbetet är en central del i fackförbundens arbete globalt och i länder där demokratin är svag kan fackförbund vara den enda demokratiska organisationen en arbetstagare möter. Tyvärr riskerar även denna typ av helt avgörande stöd nu att minska eller försvinna. Att tänka kortsiktigt och skära i biståndet rimmar inte med den socialdemokratiska regeringens vision om att arbeta för en bättre värld och ett tryggare Sverige…
Vi måste fortsätta att arbeta för en hållbar, klimaträttvis och demokratisk framtid – det finns ingen annan lösning på världens kriser. Det gynnar både Sverige och världen. Därför måste vi arbeta långsiktigt och värna biståndet.
—Maria Nyberg och Heike Erkers, debattartikel i Dagens Arena.