Svenska fack är sedan gammalt motståndare till politisk inblandning i hur lönerna sätts. Det är en fråga som bara arbetsmarknadens parter ska besluta om. Likväl behövs en rejäl översyn av hur vi äntligen ska kunna lyfta lönerna i offentlig sektor…
Den offentliga sektorn utbildar det uppväxande släktet så att de kan jobba, den offentliga sektorn lagar – krasst uttryckt – arbetskraften då den blir sjuk och fraktar oftast arbetskraften till och från jobbet. Den offentliga sektorn tar vidare hand om barnen medan arbetskraften jobbar, tar hand om föräldrar när arbetskraften jobbar och tar hand om arbetskraften själv när den blir gammal.
Den privata sektorn skulle därför inte kunna fungera många timmar utan den offentliga sektorn. Så varför ska en bilmontör ha högre lön än en undersköterska? Det här resonemanget är i princip alla överens om. LO:s långsiktiga mål har sedan 2015 också varit att halvera löneskillnaden mellan män och kvinnor till 6 procent senast 2028. Det målet har det gått si och så med.
En orsak är att statliga Medlingsinstitutet, den myndighet som övervakar svensk lönebildning, strikt följer sina regleringsbrev från regeringen som säger att avtalen inom den konkurrensutsatta sektorn ska bilda norm för hela arbetsmarknadens avtal. Det betyder att industrin först sluter sina avtal.
Därefter sluts avtalen som ska gälla i andra sektorer. Men de lönepåslag som den offentliga sektorn då förhandlar fram får alltså inte överstiga industrins påslag i procent räknat. Industrins avtal blir “märket” som övriga sektorer ska följa. Och då är det i det närmaste omöjligt att minska gapet mellan olika grupper…
Kommunal pekar nu på de kompetenskrav som följer med undersköterskelegitimationen och för fram det som ett motiv för högre lön. Så vissa strategier kan tvinga fram förändringar som i vilket fall gör att lönerna i offentlig sektor inte hamnar ännu längre efter…
Förslaget gick ut på att staten ska skjuta till ett rejält belopp för att höja lönerna i offentlig sektor till en ny nivå… En politiskt beslutad skattefinansierad löneinjektion till offentlig sektor alltså, utanför den vanliga lönerörelsen. För många var förslaget som att svära i kyrkan. Inget fack har någonsin tyckt om politisk inblandning i lönerörelsen. Men förslaget är värt att dammas av och diskuteras…
Har vi råd att sänka skatten med 300 miljarder kronor har vi också råd att utplåna löneglappet mellan sektorerna.
—Martin Klepke, ledare i Arbetet.