Det finns viktiga skillnader mellan två olika sätt att minska atmosfärens stora överskott av koldioxid. En är teknisk, en är naturlig. En är oprövad och ofärdig, en är välkänd och fungerande.
Jag tänker på skillnaden mellan CCS-tekniken, Carbone Capture and Storage, och växande och oavverkad skog. CCS tekniken innebär att hitta sätt att samla ihop koldioxiden och begrava den. Skogen som växande kolsänka för CO2 handlar om att skydda växande träd. CCS tekniken kräver att någon hittar sätt att tjäna pengar på tekniken och någon är villig att betala.
Skogen som växande kolsänka handlar om att skogsägare är beredda att bruka skogen mindre, avverka mindre eller helt avstå från avverkning. Och att framför allt, sluta med att slutavverka skog, det vill säga kalhugga med stora markförstörande maskiner och efterföljande plantering av likväxande trädplantager, ofta gran. Det kan göras av hänsyn. Av kärlek till skogar med bevarad mångfald. Det kunde också motiveras av ersättning för icke avverkad skog – i stället för betalning för avverkad skog.
Skogens och växtlighetens roll är mångfasetterad och livsnödvändig för liv på jorden. Vi levande varelser andas ut koldioxid. Växtligheten andas in koldioxid och med hjälp av fotosyntesen omvandlar det koldioxid till kol – som det växer av – och syre som det ger ifrån sig…
Det viktiga är att återställa den naturliga balansen mellan skapandet av koldioxid och dess omvandling till syre och kol och därmed stabilisera temperaturen på jorden. Att sluta med all förbränning som kan undvikas. Att sluta med vår destruktiva användning av naturen och hjälpa skog och växtlighet att omvandla koldioxid till livsnödvändigt kol och syre.
—Ann Helleday, insändare i Västerbottens Folkblad.